Att vara beroende av någon är som att vara sockerberoende. Ju mer du tänker på att du inte får äta godis, desto lättare är det att plötsligt stå inne på Z-eleven med en stor påse godis och dra sitt visakort. Men allt handlar om karaktär. De första dagarna är för jävliga. De första gånger du säger nej när någon sträcker fram en skål med sötsaker är riktigt plågsam. Men redan efter en vecka känner du inte samma sug längre, efter två veckor är det inte ens svårt och efter tre veckor blir du nästan äcklad.
Idag har jag ätit middag med min bästa Forni och Bosse på Taverna Brillo. Vilken jäkla middag – charkisar till förrätt, tryffelpasta till varmrätt och sedan delade vi på en (läs:magisk) pannacotta och saltkolaglass till efterrätt. Nu sitter jag på kontoret och förbereder inför morgondagens plåtning samtidigt som jag sjunger (läs: vrålar) högt för mig själv till ”Younger” och ”Drunk in love” – mina bästa låtar just nu!
Äter aldrig pasta – för jag får så satans ont i magen (men idag hände det).
Men hej kompis!