Petra Tungården

Det är många som har frågat vart mina Barbie och Ken tavlor kommer ifrån. Jag köpte dem i Paris från ”Image Republic” de har massa fina illustrationer och foton.

Just nu hänger de temporärt där på väggen. Men där ska det upp en större tavla snart. Jag måste bara hitta en jag vill ha.
Just nu är jag löjligt förtjust i Jesper Waldersten. Jag älskar hans tavlor. Om ni är i Stockholm och besöker underbara Milles på Strandvägen kan ni se en stor del av hans verk. Hur härlig är inte ”Nyduschad, förväntansfull och festlös” – älskar den. 

Ett sidospår från allt annat… Men vad tror ni på? Jag har alltid varit ateist. Men jag tror ändå på något större. Jag vet däremot inte riktigt på vad. Jag känner verkligen tillit till attraktionslagen och att det vi sänder ut är den energin vi får tillbaka. Jag tror nog på universum, kärlek, energi, tacksamhet och karma. Att vara snäll mot sina medmänniskor och att alltid visa respekt. Jag skulle verkligen vilja fördjupa mig i ämnet. Jag tycker att det är så intressant och spännande. Att komma in på djupet, att förlika sig med sin inre kärna. Att lära känna sitt rätta jag och att leva i sanning – och att våga utmana sitt ego. Älskar mina coahingsessions med Filippa som varje gång tar mig ett steg framåt och ger mig utlopp till att utmana mig själv. Kanske låter otroligt flummigt, men för mig har det verkligen hjälpt och jag känner en helt annan harmoni och ett lugn i livet som tidigare inte funnits där.

Det viktigaste i den här processen har varit (och är) att lära sig att förlåta. Saker som man kanske trott att man förlåtit, men som fortfarande lever kvar. Inte för deras skull, utan för mitt eget inre lugn.

Om det är något jag värderar väldigt högt, framförallt de senaste åren, så är det att vara tacksam. Jag är så otroligt tacksam för allt i mitt liv. För det lilla som det stora. För att hela min familj mår bra till att jag jobbar med världens underbaraste människor. Varje kväll, innan jag lägger mig, brukar jag ägna några minuter åt att tänka på allt fantastiskt jag har att vara tacksam över.

Idag har vi haft julfest hemma hos mig. Jag och mina närmsta kollegor. Människor som har gått från att vara ytliga bekanta, till vänner som jag numera anser som familj. Varje dag när jag kommer in på kontoret känner jag sådan otrolig glädje över att ha just dessa människor i mitt liv. Jag skulle inte vilja byta ut dem mot något i världen. Det spelar ingen roll om jag gråter krokodiltårar över kärlekar eller om det är en liten bagatell för dagen – de finns alltid där. Stöttar, förstår och tröstar. Jag kan alltid luta mig mot deras axlar. Och framför allt så vet jag att de alltid, oavsett vad det kostar dem – skulle göra allt för att göra mig lycklig. Jag önskar att alla hade lika underbara kollegor runt omkring sig som jag har.

Vi hade knytis så alla hade med sig sin specialité.
Carro fixade i köket. 
Medan de andra mös i soffan.
Martin <3

Dagen till ära fick vi prova Lindeman’s nya vin. De röda var en riktig hit och tog tokslut. Sjukt bra bib! Rekommenderar den varmt.

Åh, mina bästa människor. Glöm inte att vara tacksamma. Varje dag. Oavsett hur jobbigt livet är just nu, för i slutändan kommer allt alltid bli bra. <3

Be grateful for all the obstacles in your life. They have strengthened you as you continue with your journey. Lev i sanning. Godnatt underbara ni!