Helvete, fick en chock när jag kollade kalendern och insåg att jag kommer befinna mig på ett plan mot Filippinerna om nästan exakt 6 veckor.  Nu är det noll tolerans, sprang till Sats. Kände mig som en klyscha. Nu måste jag sluta unna mig – har varit lite för mycket av det goda livet senaste tiden. Annars kommer jag inte komma i förra årets bikini. Jag behövde en käftsmäll. Mitt problem är inte själva träningen, för jag älskar att träna och gärna på gränsen till att jag spyr. Det bottnar snarare i tidsbristen – prioritering. För mig handlar nästan allt om vad jag stoppar i mig, om jag tränar som en galning men äter fel, händer ingenting. Jag har ju tränat rätt bra med Fresh och Susanne – så nu är det bara de egna passen och kosten som måste till.

Jag har precis tvingat Joanna att flytta in hos mig på måndag. Haha, lättare att köra all in när man är två. Welcome till casa Tungården fröken Fingal. Sedan börjar jag och latmasken Forni på Yoga på tisdag morgon! Den ni!

Japp, då kör vi (igen, haha). Jag vet, livsstil bla bla. Men det går inte – antingen är jag all in eller inget alls. 43 dagar – är ni med mig? Det vill säga fram till den 21 december! Man blir ju rätt deppig när man inser att man festade bort alla dessa muskler och kilon från våren. Men haha jag vet iallafall att jag kan – om jag vill. Inställning! Sjukt att man ser så stor skillnad i ansiktet.