Jag har byggt upp en mur kring mig själv i sängen av gammalt snytpapper som tack vare snoret nu har svetsats fast och likt cement stelnat. Känner mig som törnrosa, fast aningen oglammigare.

Har knappt kunnat sova i natt var till slut tvungen att ta en sömntablett och somna sittandes i soffan. Jag har dreglat ner hela den rosa soffkudden, så skulle aldrig törnrosa göra. Jag känner mig som ett litet barn, jag kan svälja vilja tabletter som helst och hur många som helst, men när det kommer till hostmedicin blir jag en mes. Igår tog det en kvart varje gång jag var tvungen att tvinga i min Cocillana. Tycker det smakar skit, dock blir man ju riktigt mysig på den medicinen helt mjuk och go.