Petra Tungården

Fan, vad jag avskyr att vara sjuk. Jag känner mig sÃ¥ svag. LÃ¥g ihopkurad som ett foster nere hos min bästa Forni, medan hon fick koka te och laga mat till mig. Imorgon mÃ¥ste jag släpa mig till vÃ¥rdcentralen för att fÃ¥ medicin, jag är sÃ¥ van som läkarbarn, att kunna fÃ¥ det av min kära far direkt – men han befinner sig i Spanien för tillfället. Typiskt! Sjukt omständigt att behöva gÃ¥ till sjukhuset.

Jag kan inte ens ha mina hörlurar i öronen, för att det gör ont för de är sÃ¥ svullna. Helt sinnes. Och vi har lämning med Metro Mode – sÃ¥ pÃ¥ tisdag mÃ¥ste jag till Metro, no matter what.

Här är en bild från förra veckan innan jag färga håret. Var så sjukt NÖJD för att jag fick på mig mina vita jeans som var för små förra året. Yeah! 

Jag tycker så jävla synd om mig själv nu, haha. Feber, kan inte andas, kan inte prata. Stod i telefonkö till vårdcentralen i en timme, när jag väl kommer fram dör min mobil så jag la mig och sov igen. Vaknade nu vid 15.00. Snart kommer Forni hem, då ska jag tvinga henne att laga soppa eller potatis och köttbullar som jag kan mosa ihop till en sörja (som i solsidan). Det är nu man behöver ”rent a sunday boyfriend.com” som min kusin brukar säga.

Idag mår vi som vi förtjänar. 40 graders feber och halsfluss. Nu ligger jag nerbäddad hos Dasha med Forni! Jag har precis fått russian pills. Idag ser jag ut som en färgblind hiphopare.