Åh! Just nu kräks jag på min garderob. Kanske mest för att de är så oorganiserade. Ett ständigt kaos – jag måste åka ut till Ikea och styra upp dem. Jag har ingen översikt, allt ligger ihop skrynklat, intryck i små högar.
Idag hade jag iallafall på mig: Byxor (lever i dem) Zara, skor Zara, skjorta JC, kappa Zara och väska från Romwe!
Här är en gammal krönika till Cosmopolitan – ni missar väl inte att jag skriver kröniskor för dem varje månad.
Inte som alla andra
Jag har aldrig varit en lagom människa – utan alltid i det extremaste laget. Det spelar ingen roll om det handlar om att applicera brun utan sol till träning. Jag vet inte hur jag blev så som människa – men det är jag. Antingen gör jag något till 150 % eller så gör jag det inte alls. Och det bästa jag vet är att tävla. I min värld finns det inget som heter förlora, du satsar allt och sedan får det bära eller brista, men då vet du i alla fall att du gjort ditt bästa. I många situationer är den egenskapen värd guld, men det är även en last när jag kan bli sur för att jag förlorat i monopol under en spelkväll med vännerna (inte en av mina charmigaste sidor). Jag är alltså en snuskigt dålig förlorare.
Men däremot så tror jag stenhårt på Gunnes gamla motto: ”Ingenting är omöjligt”.
Allt sitter i huvudet. Vill du ha något så kan du få det.
Innan tränade jag för att jag måste, idag tränar jag för att JAG vill.
Vad ditt mål än må vara, så kommer du aldrig nå det om du inte älskar dig själv precis som du är. För du som person kommer inte att förändras med kilona du går ner. Förändras idag till den du vill bli – med eller utan några kilon extra.
I många situationer har jag önskat att jag var en människa som var nöjd, inte likgiltig men nöjd. Men jag vill alltid något bättre vilket kan vara jobbigt, men också en drivkraft.
Och i och med resultaten på gymmet har jag blivit ännu mer triggad. Jag har aldrig orkat så många benböj som jag gjorde idag vilket gör mig ännu mer benägen att orka ännu fler nästa gång.
Men jag har aldrig heller mått så bra eller varit så lycklig som jag är i detta nu. Jag vet inte om det beror på mängden träning eller att allt går jävligt bra i livet i övrigt. Igår vaknade jag med ett så stort leende att jag trodde att mungiporna skulle spricka.
2012 kommer att bli ett fantastiskt år, även om det började i en tung uppförsbacke.
Jag tror att du utvecklas mest som människa när du utmanar dig själv. Det spelar ingen roll om det är på gymmet eller i vardagen. Testa hur det skulle vara att göra exakt det du vill göra, inte vad andra vill – utan vad du vill. Istället för att iaktta andra människor eller låta folk i din närhet sätta dina gränser. För det är bara du själv som kan hålla dig tillbaka. Istället för att se hur du blir trött på löpbandet, innan du ens har hoppat upp, målar du istället upp en bild när du går av, färdig löpt och stolt. Använd aldrig orden: kan inte, måste osv.
Ofta försöker vi leva upp till den bilden andra människor har målat upp om oss och försöker passa in i ett fack som man ibland själv målat in sig i eller som andra människor sett till att man hamnat i. Våga tänja på gränserna! För så fort du klarat ett hinder kommer det andra kännas lite lättare och lättare.
Tänk att du går runt och bär på en tung ryggsäck genom livet, fyllt med tunga stenar och för varje hinder du klarar av får du plocka ut en sten och tillslut kommer ryggsäcken vara och den tunga lasten vara tom när du skalat bort alla måsten och barriärer som hindrar dig från att vara du.
Börja idag. Vad har du mest ångest för? Vad vågar du inte göra? Gör det.
Nu har jag precis varit och plåtat för Metro hos bästa Emilia som fixat mina klor. Artikeln kommer på måndag. Vill ni gå till Emilia finns hon på Odengatan 24, 070-2792446.
