Nu sitter vi pÃ¥ Salong You Stockholm. Grande lÃ¥ng dag. Jag har haltat runt i UGG’s i lindad svullen fot hela dagen – vi hÃ¥ller pÃ¥ att spela in första avsnittet av Metro Mode Makerover. Vi började dagen klockan 09.00 pÃ¥ NK, nu har Caroline som är vÃ¥r första kandidat fÃ¥tt en helt ny frisyr av Steve Terry och nu hÃ¥ller Sarah pÃ¥ med maken. Och sedan är det dags för slutscenen och looken.
Ska lägga mig i en av sofforna pÃ¥ You nu med foten i vädret som dunkar som aldrig förr.Â
Om det är nÃ¥got som jag är riktigt trött pÃ¥ sÃ¥ är det folks förutfattade meningar om människor. Om hur en människa ska vara och bete sig. Nästan som att folk har ett arkiv i sitt huvud där de placerar folk i fack, utan att ens ha yttrat ett ord med människan i frÃ¥ga. Att alla människor mÃ¥ste vara antingen eller. För vissa människor finns det tydligen bara ett fack för varje individ och passar du inte in i nÃ¥got av facken är du ”konstig” och särskiljer dig frÃ¥n normen för vad som anses normalt.
”Aha, det är en sÃ¥dan människa som gillar att träna pÃ¥ Sats Odenplan som bara dricker proteinshakes och har tribetatueringar” eller ”Aha, juste det är en sÃ¥dan Stureplanstjej som bara gillar att dricka skumpa pÃ¥ V” eller ”Juste hon bor vid Hornstullstrand, äter bara ekologiska krassemackor, är lesbisk, källsorterar och äter lunch pÃ¥ Vurma”.
Okej, om jag gillar att äta ekologiska krassemackor på Vurma och källsortera, spendera mina dagar med homosexuella, träna som en galning på Sats Odenplan, har en tatuering på min arm och gillar att dricka skumpa på V så får vissa människor inte ihop ekvationen och har ingenstans att placera en.
Hur ofta fÃ¥r man inte den här kommentaren kastad i sitt ansikte: ”Aha, jag trodde du var en sÃ¥dan där ”bloggtjej” – men du är ju skön”. Vad svarar man pÃ¥ det? Jaha, och du jobbar pÃ¥ föräkringskassan sÃ¥ jag trodde du var blytrist?
Varför mÃ¥ste man alltid vara antingen eller? Ãr det för att människor vill dela upp samhället i läger för att känna samhörighet?
Jag vet själv, när jag dejtade en kille som var gammal huligan för DIF. Och han berättade att de flesta i hans gamla ”slagsmÃ¥lsgrupp” var 30 plus och jobbade pÃ¥ bank och hade fru, barn och villa i Bromma. Det var väl kanske inte den bilden jag hade mÃ¥lat upp av en ”huligan”. Alla har vi förutfattade meningar om folk. Men jag tror att de flesta av oss skulle mÃ¥ riktigt bra av att riva ner sin barriär av förakt och vidga sina vyer dÃ¥ och dÃ¥. Men framförallt sluta dra alla över en kam.
Ibland funderar jag nästan pÃ¥ att bli lesbisk sÃ¥ folk har ännu ett upphov att bli konfronterade över. Om tjejer ändÃ¥ kunde utveckla ett riktigt härligt skägg – dÃ¥ hade jag spelat för det andra laget för längesedan.
För det bästa jag vet är när man nästan får en käftsmäll av någons personlighet. Likt en överfil som svider till i en timme efter man mött någon som man trodde var på ett visst sätt men som charmat bort all ens förakt, som ett svidande bevis och ett bryskt uppvaknade på att man haft så fel om en människa. Och man skamset och generat måste gräva upp människan ur ett fack. Ett fack man placerat någon i på förutfattade meningar utan grund.
Jag kom två kilometer innan jag snubblade på en sten och trillade och stukade foten. Helvetes jävla skit. Jag försökte fortsätta men kom typ 300 meter till innan jag började böla som ett litet barn. Jag var så jävla taggad. Fick åka bil tillbaka. Orkar inte med om jag dragit av ledbandet – igen. För sjuttonde jävla gången då kommer den här skiten aldrig läka. Senaste tiden har jag haft sådan otur att det är ett skämt. Nu ligger jag med foten upp och dragit i mig en karta voltaren.
Jag kommer nog på riktigt bryta ihop om jag inte kan fortsätta köra med kampsportslabbet efter dessa fyra mördarveckor.
Min fot har svullnat upp som fan nu. Och imorgon har vi Metro Mode Makeover inspelning hela dagen. Får typ köra på UGGs, kriga och halta hela dagen.
