Jag var och åt lunch idag med en killkompis på Nosh & Chow (prova deras laxsallad) och vi började diskutera kärlek. Och han sa att kläder är som kärlek. Du kan stå inne i ett provrum med din bästa kompis och övertala henne (men egentligen dig själv).
”Den här klänningen är väl snygg. Tänk dig den med mina nya YSL-klackar röda läppar, utsläppt hÃ¥r…”
Och så kanske du köper den, använder den några gånger för att sedan hänga in den i garderoben och om några månader har du glömt att du ens köpte den.
Men om det verkligen är rätt, dÃ¥ spelar det ingen roll om plagget är slut över hela stan och sista exemplaret i din storlek finns nÃ¥gonstans pÃ¥ vischan. De kan inte lägga undan plagget och de stänger om tvÃ¥ timmar. DÃ¥ springer du till pendeln och gör allt i din makt för att fÃ¥ det. Det spelar ingen roll om det är sminkfläckar över hela kragen och att de vägrar ge nÃ¥gon jävla rabatt – du ska bara ha den.
Och ja, känner du inte sÃ¥ – dÃ¥ är han inte värd det. Och känner han inte sÃ¥ för dig – dÃ¥ är du bara ett av hans plagg som snart kommer fÃ¥ samla damm.
