Jag hÃ¥ller pÃ¥ att fÃ¥ ett psykbryt. Jag kan inte bo kvar i min lägenhet en dag till. I april började de nämligen fasadrenovera lägenheten. Och det skulle ha varit klart nu i slutet pÃ¥ augusti. Men nej, dÃ¥ upptäckte de en läcka i taket. SÃ¥ nu ska byggställningarna och plasten vara kvar till i slutet pÃ¥ oktober. Och jag kan stÃ¥ ut med att vara inplastad i ett jävla halvÃ¥r (även om det suger). Men jag bor högst upp – vilket betyder att det stÃ¥r byggjobbare utanför mina fönster och kollar rakt in varje morgon, klockan 06.30 sätter de igÃ¥ng. Rakt in. Det här med privatliv kan man bara glömma. Och eftersom jag bor högst stÃ¥r de inte bara i mina fönster utan hamrar även in taket. SÃ¥ det lÃ¥ter som att nÃ¥gon släpper bomber ovanför mig. De älskar ocksÃ¥ att skrika till varandra nÃ¥gra gÃ¥nger i minuten, allt vad de kan för att överrösta alla maskiner. Det är som att hela AIK’s huliganliga bränner av nÃ¥gra hejaramsor i mitt vardagsrum. Hela lägenheten är konstant täckt i byggdamm som kommer in genom fönstren och i ventilerna.

Och mitt i allt det här får min kära granne för sig att han ska renovera sin lägenhet. Så det låter som att någon står och borrar med en jävla monsterborr i mitt sovrum. Alltså väggarna skakar.

När jag kommer hem frÃ¥n Italien pÃ¥ söndag packar jag mina väskor och kastar in handduken – dÃ¥ flyttar jag in hos en kompis tills det här är klart. Ingen mer jävla negativ energi pÃ¥ morgonen.