Sedan jag var 14 år har jag druckit 4 cola light burkar i snitt – varje dag. Jag var så beroende att jag en gång bestämde mig för att gå två timmar i spöregn i ett par förstora gummistövlar ute på landet till Statoil (för pappa vägrade köra mig), allt för en enda Cola Light burk (och sedan två timmar tillbaka). Ibland kunde jag vakna upp mitt i natten och gå och köpa en cola light. Om jag var ledsen, glad, arg, stressad, trött, pigg – drack jag en cola light. Det bästa jag visste var att dricka cola light till frukost.

En gång hade jag och Michaela en tävling när vi bodde tillsammans. Hon skulle sluta röka och jag skulle sluta med cola light och jag började tidigare.

För exakt 21 dagar sedan bestämde jag mig för att jag skulle börja köra med Svarta Lådan (och under perioden får jag bara dricka vatten och kaffe), och i samma veva skickade en killkompis en artikel till mig om lightprodukter och då bestämde jag mig – nu är det slut och sedan dess har jag inte druckit en enda droppe.

Jag har försökt sluta från och till i flera år men alltid fallit tillbaka. Trots att det gått tre veckor tänker jag på Cola Light alla dygnets vakna timmar. Haha, jag känner mig som en pundare som lagt av med knark och har grova abstinensbesvär. Jag saknar ljudet av burken som öppnas, första klunken, morgon cola lighten, bakis cola lighten. Det är nästan som att göra slut med någon som man älskar, haha. Som man vet att man alltid kommer att älska.

Haha, gamla bilder på mig och mitt livs kärlek.