Här är mina 3 senaste besattheter. Vill bara utfärda en VARNING – alla 3 kräver en rik familjemedlem, ett fett bankkonto, ett bankrån, en hantverkare eller vinst på lotto! 

The Palmlampa

I förra veckan snubblade jag över den här förgyllda palmen. Om ni visste hur många gånger om dygnet den tagit upp min tankeverksamhet sedan dess skulle ni nog bli mörkrädda. Ungefär lika ofta som jag kartlägger ett bankrån för att ha råd med den. Den är faktiskt snuskigt dyr. Nästan så jag blev generad när jag fick svaret från galleriet, Moving Mountains i New York (klicka här!). Men så är det trots allt en handgjord jävla palm i guld. Varje litet blad är tydligen tillverkat i precision. Jag har snubblat över liknande objekt på auktioner, men ingen Palm av samma rang. Men jag kanske helt enkelt får inse min ekonomis begränsningar och nöja mig med ett litet fulare träd för några nollor mindre. En guldpalm ska jag iallafall ha. Denna kostar 120 och så lägger ni på tre nollor. Nämnde jag att det var utan frakt från New York? Japp, do the math. Ett exklusiv lysande träd med andra ord.

Rökig Rosa och Guld – En lysande idé

Min absoluta favoritkombination i en och samma lampa. Sparkonto – check. Vi ses lagom till år 2020 mästerverket. Måste bara köpa en palmlampa för insatsen till en lägenhet först, men sen blir det vi. Spana in Douglas + Bec (klicka här!) – Jag vill ha precis ALLA lampor. NU.

Skinn, Valnöt och guld – Warren Platner

Om det är något jag vill ha mer än The Palmlampa of my life – så är det den här soffan som Warren Platner designat för Lehigh Leopold. Den här soffan har helt okryddat förstört hela min dygnsrytm. Jag har letat i alla hörn och kanter över precis hela internet på de minsta och de största av auktionssidor. Inkognito. Den går inte att få tag på. Jag har alltså hittat en bild på soffan i mitt liv och så existerar den inte. Jag kommer aldrig få sitta i den eller känna dess mjuka stoppning mot min kropp. Lite som att se sin livskärlek hoppa in i vagnen på ett tåg, ovetandes om din existens och sedan stängs dörrarna och tåget rullar bort på perrongen. Vet inte hur jag ska komma över den här förälskelsen. Jag tror i ärlighetens namn inte att det kommer att gå. Ibland faller man bara handlöst och det finns inget man göra åt det. Antingen kommer minnet av soffan att blekna med tiden eller så kanske jag får upp ögonen för någon ny. Men förmodligen kommer jag få mani och snickra ihop min egen, en liknande, om det så ska vara fallet med mina bara händer. När jag får tid, haha. Ska bara gå en liten hantverkarkurs först.