Tack för alla era kommentarer om sömnparalys. Skönt att man inte är ensam om det. Så konstig grej egentligen. Visste ni att man förr i tiden trodde att människor som hade det hade blivit besatta av demoner och djävluen?

Iallafall hur sjukt är det att jag och Markus bara har en månad kvar i mitt livs kärlek? Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag minns än idag hur jag snubblade över den 54 kvadratmeters sekelskiftsdrömmen på Hemnet när jag befann mig på Lanzarote på en inspelning. Jag facebookade min bankman mitt i natten och hetsringde mäklaren så fort timmen hade blivit anständig. Tvingade dit Forni redan dagen efter för att kika på den. Några timmar senare hade hon skrivit på fullmakten åt mig. Utan att jag ens hade sett den live. Jag visste redan vid den första lilla visningsbilden på Hemnet, att här ska jag bo. Mitt hjärta slog dubbla slag och jag har trivts så förbannat bra i mitt hem. Det är med hjärtesorg jag lämnar över nycklarna till Dasha på fredag. Men det känns skönt att jag iallafall kommer att få hälsa på.

Tänk hur vi ändå hunnit haft under den korta romansen. Stökiga fester.
Fancy pancy middagar…
Lanseringsmiddag för min glasögonkollektion för Specsavers. 
Det kommer bli många nya middagar i nya lyan <3
Det jag kommer sakna mest är stuckaturen. Jag tror aldrig att jag kommer snubbla över en lya med liknande stuckatur igen. 
Och min köksö, den kommer jag sakna.