Klockan är 03.45. Jag kan inte röra mig det står någon i rummet som kommer närmare. Jag försöker skrika, men det går inte. Jag har hamnat i samma tillstånd minst tio gånger i natt. Försökt hålla kroppen vaken mellan varven. Nästan legat på Markus. Hört hjärtat slå så hårt och fort att jag tror att det ska slå sig ur kroppen. Kan inte röra en muskel, hela kroppen rycker. Det enda jag vill göra är att vakna upp från mardrömmen. Eller är det en mardröm? För jag ser ju rummet och allt så tydligt.

Tillslut kommer jag ur tillståndet och skriker så högt i panik att jag väcker hela huset och gråter hysteriskt. Välte ut ett helt glas vatten över hela sängen och sängbordet för jag slängde mig ur sängen i panik. 

Jag har fått sömnparalys förut, flera gånger. Men aldrig någonsin som i natt, det var så verkligt. Jag tvingade till och med Markus att tända lampan och leta igenom hela rummet. Han var tvungen att vara vaken med mig i en timme för jag vågade inte somna om.

Senaste åren har det kommit oftare. Folk som inte upplevt tillståndet förstår inte vad jag pratar om. De tror att jag överdriver, men det är det läskigaste jag varit med om. Är helt slut efter den här natten. Knappt vågat somna om. Förstår inte vad det beror på. Får det ibland i omgångar och sedan är det borta i flera månader, ibland år innan det kommer tillbaka.

”Sömnparalys brukar inträffa när man precis ska somna eller precis ska vakna och det innebär att musklerna sluta fungera. Det beror på att hjärnan stänger av kroppens system för att man inte ska röra sig när man drömmer. Det enda som rör sig är ögonen under ögonlocken, i övrigt är man ganska stilla. Men om man får sömnparalys stängs muskelkontrollen av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig – fast man är vaken. Det här tillståndet kan vara otroligt plågsamt för dem som upplever det – i synnerhet dem som får det ofta. Det är som att vara i en mardröm och många känner det som att de håller på att kvävas eftersom att man drabbas av förlamning och hallucinationer.”

Sinnet är alltså vaket, du ser – men du kan inte röra kroppen eller använda rösten. Du försöker men det går inte, du är helt paralyserad. Du ser skuggor och upplever rummet du befinner dig precis som det ser ut. Precis som hon beskriver i trailern är det. 

Kanske är en stressfaktor? Har massa jobb som hänger över mig och ska flytta och packa ihop hela lägenheten när jag kommer hem på mindre än en vecka och blev ännu mer stressad över det igår kväll.

Jag vet inte, men så jävla läskigt är det. Har ni fått det? Känner ni igen er? Kan man göra något åt det?

Många forum skriver att man istället borde utnyttja tillståndet för att det är ett förstastadium till utanför kroppen upplevelser. Jävligt flummigt, men ibland när jag fått det så känns det som att jag åker rutschkana ur min egen kropp. Som att jag är en flubby som flyter ut ur kroppen och rinner ner på golvet. Men när jag vaknar så ligger jag i sängen. Är jag utanför kroppen då? Haha, flumigaste inlägget jag skrivit men kände bara att jag var tvungen att skriva av mig om det.