Nu kastar vi oss tillbaka några dagar till den dagen vi åt lunch på Nomade. Helt klart ett av Tulums finaste och bästa hotell som ligger dörr i dörr med Be Tulum som delar etta platsen. Det är så bohemlyxigt det kan bli. Väldigt avskalat, men ändå så chict. Antagligen också Tulum mest miljömedvetna hotell – enligt Fornis Tulum Guide. Lorpan var kittas i Nikben från topp till tå.

När naturen blir en del av inredningen.

På lunchrestaurangen sitter man på kuddar direkt i sanden så man kan gosa ner fötterna i den lena sanden med havet som kuliss.

Önskar jag kunde teleportera ljudet till er. De spelade någon flummig yoga techno musik som liksom blev pricken över i:et. Typ plingande meditationsljus med tempo och bas.

Jag beställde in en grillad tonfisk. Den var ruggigt god, perfekt grillad men det var inte sekunderna på grillen som gjorde rätten utan enligt mig det mest avgörande – såsen, haha. Getostkräm, wasabisoyakräm och sedan det syrliga från limeklyftan. Dra mig baklänges vad gott det var tillsammans.

<3

Sedan började vi traska tillbaka längst stranden. Nomade ligger längst bort så det är nog iallafall en halvtimmespromenad tillbaka till Tata som vi bodde på då.

Det var inte bara vi som var såsiga efter en heldag i solen.

Ville plocka med mig den här sötjäveln hem. Han kunde knappt hålla ögonen öppna. Markus  älskar hundar mer än mycket och är besatt av Takis Dog Shelter. Han tar hand och räddar hundar i Grekland. Så varje morgon brukar Markus väcka mig med en ny värmande film från hans shelter.

Sedan avslutade vi hela promenaden med min nya favoritdrink: mezcal mule. Mezcal är tillverkat av arter i agavesläktet som råvara. Och kommer just då från Mexico och smakar lite rökigt.