Jag håller på att få ett psykbryt. Jag kan inte bo kvar i min lägenhet en dag till. I april började de nämligen fasadrenovera lägenheten. Och det skulle ha varit klart nu i slutet på augusti. Men nej, då upptäckte de en läcka i taket. Så nu ska byggställningarna och plasten vara kvar till i slutet på oktober. Och jag kan stå ut med att vara inplastad i ett jävla halvår (även om det suger). Men jag bor högst upp – vilket betyder att det står byggjobbare utanför mina fönster och kollar rakt in varje morgon, klockan 06.30 sätter de igång. Rakt in. Det här med privatliv kan man bara glömma. Och eftersom jag bor högst står de inte bara i mina fönster utan hamrar även in taket. Så det låter som att någon släpper bomber ovanför mig. De älskar också att skrika till varandra några gånger i minuten, allt vad de kan för att överrösta alla maskiner. Det är som att hela AIK’s huliganliga bränner av några hejaramsor i mitt vardagsrum. Hela lägenheten är konstant täckt i byggdamm som kommer in genom fönstren och i ventilerna.
Och mitt i allt det här får min kära granne för sig att han ska renovera sin lägenhet. Så det låter som att någon står och borrar med en jävla monsterborr i mitt sovrum. Alltså väggarna skakar.
När jag kommer hem från Italien på söndag packar jag mina väskor och kastar in handduken – då flyttar jag in hos en kompis tills det här är klart. Ingen mer jävla negativ energi på morgonen.