Att vara beroende av någon är som att vara sockerberoende. Ju mer du tänker på att du inte får äta godis, desto lättare är det att plötsligt stå inne på Z-eleven med en stor påse godis och dra sitt visakort. Men allt handlar om karaktär. De första dagarna är för jävliga. De första gånger du säger nej när någon sträcker fram en skål med sötsaker är riktigt plågsam. Men redan efter en vecka känner du inte samma sug längre, efter två veckor är det inte ens svårt och efter tre veckor blir du nästan äcklad.

Idag har jag ätit middag med min bästa Forni och Bosse pÃ¥ Taverna Brillo. Vilken jäkla middag – charkisar till förrätt, tryffelpasta till varmrätt och sedan delade vi pÃ¥ en (läs:magisk) pannacotta och saltkolaglass till efterrätt. Nu sitter jag pÃ¥ kontoret och förbereder inför morgondagens plÃ¥tning samtidigt som jag sjunger (läs: vrÃ¥lar) högt för mig själv till ”Younger” och ”Drunk in love” – mina bästa lÃ¥tar just nu!
Äter aldrig pasta – för jag fÃ¥r sÃ¥ satans ont i magen (men idag hände det). 
Men hej kompis!