Nu har jag precis kommit tillbaka till hotellrummet efter kommunfesten där jag intervjuat Anton, härliga Linda Bengtzing och såklart världens bästa Alcazar. Jag älskar Alcazar. Att hänga med dem är som att smaka på livets heroin som Håkan Hellström skulle säga. Livsglädje i överflöd, smack rakt ut i systemet – precis vad jag behövde idag – energi i överdos. 

Men hallå kan vi prata lite mer om Anton nu. Känner att vi måste det hörni. Alltså wow! Är den här människan på riktigt? Vilken jävla superhunk, dessutom är han supertrevlig. Ja, vad säger man – You got my begging Anton.