Don’t change so people will like you, be yourself and the right people will love the real you.
Att vara bloggare är som att sitta i en konstant rättegång där du hela tiden blir anklagad för hur du väljer att leva ditt liv. Det är självklart en plats i strålkastarljuset som är självvald. Men du sitter i en position där det är helt omöjligt att göra alla till lags.För om du väljer att göra som Stina säger, då kommer Anna tycka att du gör fel. Och om du agerar som Anna tycker att du bör, ja då kommer Stina att rasa. Tänk om du hade hundratusen människor varje vecka som skulle tycka till om precis allt du gör och hur du väljer att leva ditt liv. Ibland kan det vara ganska påfrestande. Och oavsett om jag har ordentligt med skinn på näsan kan det ibland vara kommentarer som slår hårt under bältet.
Och det jag stör mig mest på är att jag ibland låter dessa kommentarer trampa in med smutsiga skor och smutsa ner i mina annars så positiva tankar.
Jag bestämde mig för ett tag sedan för att livet är för kort för folk med negativ energi. Jag kan inte förstå människor som spenderar hela sina dagar åt att fokusera på det negativa och allt som är dåligt med livet? Se möjligheterna istället för att klaga på din arbetskollegas ”fula” skor eller hennes viktuppgång eller nergång. Vem ger dig rätten att peka finger för att du ska må bättre själv? Alla kan ha en dålig dag, då och då. Men vissa verkar ha negativiteten som kronisk sjukdom. Du kommer inte växa som människa för att du trycker ner någon annan. När du ser tillbaka på ditt liv som gammal. Vad är det du vill minnas? All energi du valde att lägga på fel saker? Eller att du faktiskt levde ditt liv som du ville leva det?
Jag kommer aldrig någonsin gå till höger för att någon säger att det är det rätta.Vill jag gå rakt fram så kommer jag att göra det – och är det en jävla mur mitt i min livsstig så kommer jag att klättra över och går inte det, ja då kanske jag får krypa tillbaka till vägskedet och erkänna att jag hade fel. Men jag kommer att försöka.
Jag har väldigt svårt för att socialt anpassa mig och bära en mask. Jag har alltid varit den jag är oavsett socialt rum. Och jag skulle aldrig kompromissa om vem jag är. Om jag vill träna varje dag i tre månader för det gör mig glad. Ja, då kommer jag att göra det – för det gör MIG (inte Stina eller Anna men mig själv) lycklig just nu. Jag älskar utmaningar och jag älskar att tävla men det är på mina kompromisser och det är grundat på mitt eget val. Men jag kommer inte sätta min fot på gymmet, för att Stina eller Anna eller min pojkvän vill det. Och om jag sedan vill spendera hela min sommar med att dricka rosé och frysa mitt gymkort, så kommer jag att göra det.
Gå inte och önska att saker ska ske, se till att det sker. Vem orkar ligga på dödsbädden och funderar på vad som hade hänt om du faktiskt försökte? Vad är det värsta som kan hända? Att du misslyckas och försöker igen?
Här kommer några otroligt cheesy bilder (men som är så härliga och sanna). Puss på er och glöm inte att vara er själva <3