Shorts berska, skor mango, linne h&m, kavaj Martins. 

Ibland blir jag så glad att  jag måste hoppa och le samtidigt. Ni vet när man ler så mycket att ögonen förvandlas till ett streck och mungiporna håller på att spricka. Då måste jag studsa upp och ner för jag är så glad att jag nästan blir till en livs levande soda stream som förvandlar allt vatten i kroppen till bubblande champagne. I förra veckan var jag på en middag med ett sällskap som fick mig att må precis så. När jag cyklade hem så satte jag på min favoritlåt på absolut högsta volym och studsade upp och ner på cykeln. Jag cyklade rundor hem för att jag bara ville stanna i nuet.

Livets fina heroin.

Det måste sett helt galet ut så här i efterhand. Är det inte helt absurt att en annan människa kan få en att må så bra om än bara för en stund? Så bra att man cyklar runt runt runt en vardagsnatt i Stockholm trots att man vet att klockan kommer ringa om bara några få timmar och att det nu kommer att gå åt extra mycket concealer på morgonkvisten. Ytterst märkligt beteende. Något som också är väldigt märkligt är att allt smakar lite godare dagen efter? Kaffet på morgonen har aldrig smakat så gott för att inte tala om den där trötta frukostmackan som helt plötsligt borde tilldelas en michelinstjärna.

Vet ni vad – fint som snus är vad det är. Tänk om man kunde sälja den känslan på burk?

Nej, nu ska jag gå från jobbet och äta kräftor med några kompisar. Och imorgon då blir det kräftskiva på riktigt.