Här är mina 3 senaste besattheter. Vill bara utfärda en VARNING – alla 3 kräver en rik familjemedlem, ett fett bankkonto, ett bankrÃ¥n, en hantverkare eller vinst pÃ¥ lotto! 

The Palmlampa

I förra veckan snubblade jag över den här förgyllda palmen. Om ni visste hur många gånger om dygnet den tagit upp min tankeverksamhet sedan dess skulle ni nog bli mörkrädda. Ungefär lika ofta som jag kartlägger ett bankrån för att ha råd med den. Den är faktiskt snuskigt dyr. Nästan så jag blev generad när jag fick svaret från galleriet, Moving Mountains i New York (klicka här!). Men så är det trots allt en handgjord jävla palm i guld. Varje litet blad är tydligen tillverkat i precision. Jag har snubblat över liknande objekt på auktioner, men ingen Palm av samma rang. Men jag kanske helt enkelt får inse min ekonomis begränsningar och nöja mig med ett litet fulare träd för några nollor mindre. En guldpalm ska jag iallafall ha. Denna kostar 120 och så lägger ni på tre nollor. Nämnde jag att det var utan frakt från New York? Japp, do the math. Ett exklusiv lysande träd med andra ord.

R̦kig Rosa och Guld РEn lysande id̩

Min absoluta favoritkombination i en och samma lampa. Sparkonto – check. Vi ses lagom till Ã¥r 2020 mästerverket. MÃ¥ste bara köpa en palmlampa för insatsen till en lägenhet först, men sen blir det vi. Spana in Douglas + Bec (klicka här!) – Jag vill ha precis ALLA lampor. NU.

Skinn, Valnöt och guld – Warren Platner

Om det är nÃ¥got jag vill ha mer än The Palmlampa of my life – sÃ¥ är det den här soffan som Warren Platner designat för Lehigh Leopold. Den här soffan har helt okryddat förstört hela min dygnsrytm. Jag har letat i alla hörn och kanter över precis hela internet pÃ¥ de minsta och de största av auktionssidor. Inkognito. Den gÃ¥r inte att fÃ¥ tag pÃ¥. Jag har alltsÃ¥ hittat en bild pÃ¥ soffan i mitt liv och sÃ¥ existerar den inte. Jag kommer aldrig fÃ¥ sitta i den eller känna dess mjuka stoppning mot min kropp. Lite som att se sin livskärlek hoppa in i vagnen pÃ¥ ett tÃ¥g, ovetandes om din existens och sedan stängs dörrarna och tÃ¥get rullar bort pÃ¥ perrongen. Vet inte hur jag ska komma över den här förälskelsen. Jag tror i ärlighetens namn inte att det kommer att gÃ¥. Ibland faller man bara handlöst och det finns inget man göra Ã¥t det. Antingen kommer minnet av soffan att blekna med tiden eller sÃ¥ kanske jag fÃ¥r upp ögonen för nÃ¥gon ny. Men förmodligen kommer jag fÃ¥ mani och snickra ihop min egen, en liknande, om det sÃ¥ ska vara fallet med mina bara händer. När jag fÃ¥r tid, haha. Ska bara gÃ¥ en liten hantverkarkurs först.