Det är något som gnager i kroppen. Jag vet inte vad det är. En obehagkänsla. Vet inte om det har med Paris-dådet att göra. Men jag känner en inre stress. Det liksom kryper i kroppen. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Eller om det är för att det är så mörkt att det känns som att dagarna inte existerar längre. Eller för att hela vårt hem ser ut som en sopptipp för tillfället. Vill bara slänga allt som fyller alla hörn i hela lägenheten. Vill bara att vårt nya hem ska bli klart nu. Ni vet när man mentalt redan flyttat. Jag vill åka någonstans med Markus nu. Till något varmt ställe. Bara vara. Har så mycket i huvudet hela tiden att det känns som att hjärnan kommer att få kortslutning och explodera. Skulle typ vilja åka och meditera i Indien och stänga av mobilen.

Ska skriva ner alla ”måsten” på en lista nu. Och bara pricka av skiten imorgon. Så hoppas jag att det släpper. Så mycket småsaker som jag inte hinner med som gör mig så förbannat stressad.