Nu kastar vi oss tillbaka till i lördags. Vi vaknade upp till ett molnigt Alagna, dimman omfamnade bergen. Så vi tog det lite extra lugnt på morgonen, drack en extra kopp kaffe och skyndade långsamt. Men så fort vi kom upp till toppen så lättade det. Dimman låg bara som ett lock över dalen.

Min lillasyster Millo och jag bestämde oss för att ingen skulle missa våra vurpor i backen. Jag hade fått låna med mig ett par neonfärgade skidbyxor från J. Lindeberg som jag invigde. De här byxorna sitter som ett andra skinn, föredrar verkligen att åka i tighta skidbyxor – gillar när man känner att alla kroppsdelar sitter på plats.

Så häftigt att det kan gömma sig en klarblå himmel ovanför molnen.

Sedan var det dags för en snabblunch. Mitt squad, minus pappa.

Den här äppelpajen smakade himmel. Krispig smördeg tillsammans med perfekt smörstekta äpplen och en hint av kardemumma.

Sedan slog klockan fördrink. Jag hade mina yngre blonda yrväder mitt emot mig.

När Markus var yngre hade en ödla under hela sin uppväxt som hette Dabbe. Det mest underhållande Dabbe gjorde var att dansa mot glaset när han ville ha mat. Upp och ner med hans små tassar. Därför har vi, till minne av honom, döpt en dans till Dabbedansen.

Alagna är själva urbilden för hur en alport ska se ut: gamla fina trähus, trånga gränder och spetsiga berg runt omkring. Det är som att tiden stått stilla. Byn har en charm som inte går att sätta fingret på. Sista kvällen åt vi middag på ett ställe som likväl skulle kunnat vara Skansen: träväggar, servitriserna bar förkläden och skjorta med puffärm.

Jag beställde in en pastadröm. Ravioli på hemgjord pastadeg fylld med burrata, dränkt i smör toppat med rostade hasselnötter.

Aftonen avslutades med ännu mera sällskapsspel. Pappa hade kommit på en egen variant av: ”Med andra ord”.

Jag har ju såklart glömt att posta de sista bilderna från vår Italien resa. Eller jag har massa bilder kvar, ska försöka få ut alla den här veckan. Men innan jag glömmer det vill jag verkligen bara passa på att ge ett stort tack till min kompis Louise som börjat jobba på In Italia som skräddarsyr resor till Italien och hjälpte oss boka hela semestern. Det här var ingen sponsrad resa. Men däremot har vi fått lite extra hjälp med bokningar och service i världsklass.

Louise har verkligen varit så hjälpsam och sett till att vi hamnat på de absolut bästa restaurangerna och ansvarat för att vi sett det man måste se – dessutom fick vi panikhjälp när väderapparna visade storm och ösregn i Como de resterande semesterdagarna. Vi bestämde oss för att strunta i våra sista nätter i Tremezzo, checka ut ur lägenheten tidigare och köra fyra timmar bort till Piemonte där solen sken. Då hjälpte Louise kollega oss att scanna av hela Piemonte för att hitta ett ledigt ställe som vi kunde bo på de sista tre nätterna. Han hittade ett litet nyöppnat boutique hotell, Villa del Borgo som är ett av de mysigaste hotellen jag bott på. Blev så bra kompis med Patrizia och Dario som hade hotellet.

I Tremezzo hade vi hyrt en lägenhet som låg precis vid vattnet, supercentralt och var helt nyrenoverad. Bäst av allt? Överkomlig prislapp!

Tips, tips, tips!

Vill ni kika närmare på hur vi bodde kan ni klicka här!

Som sagt jag vill verkligen bara ta tillfället i akt att tacka från mig, Sara, Daniel och Markus <3 Vi kommer till hundra procent åka med er igen!

Som sagt sista kvällen öppnade sig himlen och det blixtrade var och varannan minut.

Blev ganska glad när vi möttes av den här utsikten efter fyra timmars bilresa. Pangutsikt och sol!

Hotellet var så när på fullbokat. Det enda som fanns ledigt var deras svit, så vi bestämde oss för att dela på den. Så vardagsrumssoffan fick agera bäddsoffa. Hotellet är en ombyggd gammal kyrka. Det hade öppnat tre månader tidigare, så allt var sprillans nytt.

Rummets pärla? Badrummet!

Den här sänggaveln förtjänar ett blogginlägg för sig. Dessutom blev jag förälskad i sänggaveln. Vi lyckades iallafall flirta till oss the master bedroom.

Vi slängde av oss kläderna och sprang ner till poolen.

Och beställde lunch ner till poolen som Dario slängde ihop till oss. Kändes verkligen som man bodde hemma hos ett mysigt par som tog hand om en.

Sedan svidade vi om…

Och traskade ner för kullen in till stan.

Patrizia hade tipsat om ett hennes favoritställe i Canelli, Enoteca. Jag grundade med en risotto till förrätt som inte var av denna värld.

Blev så glad när jag insåg att jag skulle få ner hela varmrätten också, då den var i perfekt storlek efter min tämligen tunga förrätt. Jag hade beställt anka. Rätten innehöll alla smaker, minns första tuggan som att det var igår. Den var söt, syrlig och smakade vilt.

Sedan avslutade vi middagen med grappa och delade på den godaste efterrätten jag ätit hela mitt liv. Det var en vispad pannacotta med kolakräm. Alla var överens – det var det godaste sötsaken vi ätit.

Igår landade vi i Milano och körde drygt en och halv timme för att komma till Como Sjön. Det är så vackert här att man tappar hakan, det går inte att fånga på bild, men jag har aldrig sett en sådan trollbindande vy.

Tänk om man kunde vakna och ha den här utsikten varje morgon!

Vi kastade in väskorna i lägenheten vi hyrt och sprang ner till havet för att doppa oss.

Så klart vatten.

Men innan doppet hann jag fånga det här pangparet.

Haha, älskar Danijels min – kalldusch.

Sedan svidade vi om och gjorde oss redo för aftonen. Jag bar min nya favoritkjol från Gestuz! Finns här (annonslänk) –> Kjol Gestuz

Så glad att de här två blivit så nära vänner.

Tips, tips, tips! Sara hade precis lagt vantarna på den här drömmiga volangklänningen från Zara dagen innan vi åkte.

Sedan gick vi ner och åt en middag nästan sittandes ute i sjön. Vi gick i säng relativt tidigt då alla var rätt slitna efter resan, så vi skulle vara pigga dagen efter, då jag planerat utflykter.