Varför vill man alltid ha det man inte kan fÃ¥. Jag har precis suttit och storgrÃ¥tit till en shopoholics bekännelse, dÃ¥ vet man att man tappat det. Idag är jag ett känslomässigt vrak, inte olycklig men förvirrad och trött. Jag grÃ¥ter aldrig, men idag har jag grÃ¥tit Ã¥t allt frÃ¥n att den laktosfria mjölken är slut till att jag inte har en man som jag tycker om som kan komma med en kall cola light Ã¥t mig när jag inte orkar röra mig en cm frÃ¥n soffan. En lÃ¥ng jävla uppförsbacke har den här söndagen varit. I ren självömkan, mitt ansikte svider för att det är sÃ¥ salt – men jag har ingen energi att resa mig ur soffan och hämta krämen i badrummet.

Nu måste jag fortsätta jobba. Är drängt i jobb den här veckan, (modevecka, lämningsvecka för Metro Mode och nya testsidor till Metro). Det kommer bli en kaosvecka utan dess like. Men rätt skönt med megastress, då hinner man inte tänka så mycket.

Vilket peppinlägg en söndag, haha. Men livet är inte alltid en dans på röda rosor. Nej, nu blir det jobb och mera jobb.