Petra Tungården

Har somnat i soffan med datorn i knät två dagar i rad nu. Satt mig upp och fortsatt jobba. Jäkla intensiv vecka den här modeveckan. Det är väl typiskt att all hets ska vara samtidigt. Nu håller jag på och göra klart ett skönhetstest för Metro som ni får se nästa vecka, yey! 

Nu har modeveckan startat med stormsteg. Har precis skrivit klart en artikel till morgdagens Metro. Nu börjar nästa visning strax. Älskade Altewai.Soames visning och Stylein hade en sån jäkla snygg guldkostym som jag älskade. Nu skulle jag egentligen befinna mig på Whyred, men hann inte eftersom artikeln skulle in. Så istället sitter vi och dricker ett glas rött mitt på blanka dagen. Fördelen med all hets.

Så här såg jag ut i förra veckan. Ni får en dagens senare idag!  

Varför vill man alltid ha det man inte kan få. Jag har precis suttit och storgråtit till en shopoholics bekännelse, då vet man att man tappat det. Idag är jag ett känslomässigt vrak, inte olycklig men förvirrad och trött. Jag gråter aldrig, men idag har jag gråtit åt allt från att den laktosfria mjölken är slut till att jag inte har en man som jag tycker om som kan komma med en kall cola light åt mig när jag inte orkar röra mig en cm från soffan. En lång jävla uppförsbacke har den här söndagen varit. I ren självömkan, mitt ansikte svider för att det är så salt – men jag har ingen energi att resa mig ur soffan och hämta krämen i badrummet.

Nu måste jag fortsätta jobba. Är drängt i jobb den här veckan, (modevecka, lämningsvecka för Metro Mode och nya testsidor till Metro). Det kommer bli en kaosvecka utan dess like. Men rätt skönt med megastress, då hinner man inte tänka så mycket.

Vilket peppinlägg en söndag, haha. Men livet är inte alltid en dans på röda rosor. Nej, nu blir det jobb och mera jobb.