Som ni vet och mycket tack vare er har jag podcast knarkat hela semestern. Jag är frälst. Vilken jävla grej, varför är jag så oerhört efter att jag inte började med det här tidigare?
Dock känns det hela magiskt, ni vet lite som när ens vänner sett en tv-serie hyllat den till skyarna och det gått fem säsonger och man själv inte ens öppnat plastförpackningen kring första boxen. Då känns det lite som när man var yngre och hade köpt lördagsgodis med sina småsyskon och de hade ätit upp allt och du själv långsamt kunde njuta lite extra framför deras avundsjuka ansikten av hela din påse som du hade kvar.
Det jag egentligen ville säga är att jag fått så mycket inspiration att jag nu vill starta min alldeles egna pod. Jag har redan skrivit ner 40 stycken ämnen som jag skulle vilja prata om. Men jag kan ju inte göra en pod själv. Så grubblade jag lite på vem jag helst av allt hade velat göra en pod med och det var glasklart efter en timmes tänkande i solen. En av mina bästa människor i mitt liv, en killkompis till mig. Eller egentligen så började det hela med att jag var väldans glad i honom, kanske i snudd på förälskad. Men iallafall nu är vi väldigt nära vänner så där ett år senare och det finns få människor jag kan prata så länge och om allt. Vi skulle kunna prata 24 timmar i sträck utan några som helst problem. Nu måste jag bara övertala herrn att han ska ställa upp, med honom vid min sida skulle det bli världens bästa pod. Så i slutet på augusti smäller det!
