Herregud, jag kommer att komma hem från den här resan som världens gladaste människa, haha. Jag har turen att vara genuint glad väldigt ofta och har nästan alltid ett leende på läpparna. Men ibland går även jag på grund (det var det kvällens föreläsning handlade om) som grymma Raymond Ahlgren höll i (som dessutom har en riktigt bra blogg på sin hemsida läste jag mig precis till).
Trots sjökort navigerar vi oss fel i livet. Som han själv beskrev det – Om du satt i din båt och visste att ett grund låg tio meter framför dig visst skulle du inte köra rakt in i det? Du skulle väja och köra runt det.
Medan vi i verkliga livet kör in i samma grund om och om igen. Hur många killar/tjejer har ni/jag inte dejtat och så tänker man. Jo, men den här gången blir det annorlunda. Medan du väljer samma typ av kille om och om igen. Jag har så många grund i mitt register att jag borde kapsejsat för längesedan. Då är det dags att prova något nytt, ta en ny väg. Bestiga ett nytt berg? Och kanske för ovanlighetens skull undvika att krocka rakt in i det där förbannade grundet en gång till? Du vet ju att det ligger där! Det roligaste är när man ser tillbaka på sådana tillfällen i livet med nyktra ögon, hinder som man smällt rätt in i med högsta växel. Ni vet känslan när att man vet att snart så smäller det, man blundar och spänner hela kroppen och precis när man börjat slappna av och tänker: ”Jag kanske klarade det ändå” så …. PANG!
Jag har en kompis, Bianca. Som alltid är på mig att jag väljer fel killar medvetet, att det är ett aktivt val från min sida. Och ja, sådär med facit i hand har hon väl rätt. Och nej, det är inte männen i det här fallet det varit fel på – det är mina val av män. För felet bottnar kanske snarare i ens egna val och hur du själv värderat dig i de relationerna. Så nästa gång ett sådant där jävla skitsnyggt flirtande förföriskt grund, ni vet ett sådant grund som man försöker klättra upp på men det är så mycket mossa och sjögräs att du aldrig får ett ordentligt grepp så du tappar fotfästet om och om igen. Ja, precis ett sådant grund, nästa gång det närmar sig dig eller mig så är det handen upp och in your face. Vare sig det gäller relationer, jobb eller någon annan störrig jävel som vill sätta krockben för dig. Vi är mycket bättre än så, folk ska ta mig fan bygga en stege för oss om de vill att vi ska stå på toppen av deras berg eller iallafall sträcka ut en hand. Annars är det hindret inte värt att bestiga.
Hittade det här blogginlägget på Raymonds sida – men tjäna snacka om att pricka rätt. Ganska kul när man läser en text och inser att, men det där är ju jag. Det är först då man får upp ögonen för sina problem.
