Ibland måste man våga satsa och kasta sig ut med ansiktet före. Jag kan utan problem kasta mig baklänges ut för ett plan med öppna ögon 4000 meter ovanför marken. Där jag med all anledning egentligen borde vara livrädd.
Men jag har väldigt svårt för att säga till någon att jag faktiskt tycker om honom. Är det inte sjukt? Jag har väldigt svårt att ge mig själv till någon och hoppar gärna av bussen precis innan slutstationen och springer tillbaka till första hållplatsen, om och om igen. Samma procedur. Är det Stockholm syndromet? Har jag varit singel för länge för mitt eget bästa? Är jag för bekväm och för nöjd med mitt liv som det är? Eller har jag inte bara blivit upp över ögonen förälskad? Har jag åkt fel bussar? Jag vet inte. Jag är väldigt bra på att ångra mig när jag kommit halvvägs tillbaka till första hållplatsen men då har ju bussen redan gått. Jag kanske behöver någon som krampaktigt håller mig kvar till slutdestinationen utan att släppa min hand?
I really like reading through a post that can make men and women think. Also, thank you for allowing me to comment!
I do not even understand how I ended up here, but I assumed this publish used to be great
Awesome! Its genuinely remarkable post, I have got much clear idea regarding from this post
You’re so awesome! I don’t believe I have read a single thing like that before. So great to find someone with some original thoughts on this topic. Really.. thank you for starting this up. This website is something that is needed on the internet, someone with a little originality!
I’m often to blogging and i really appreciate your content. The article has actually peaks my interest. I’m going to bookmark your web site and maintain checking for brand spanking new information.
naturally like your web site however you need to take a look at the spelling on several of your posts. A number of them are rife with spelling problems and I find it very bothersome to tell the truth on the other hand I will surely come again again.
This is really interesting, You’re a very skilled blogger. I’ve joined your feed and look forward to seeking more of your magnificent post. Also, I’ve shared your site in my social networks!
Nice post. I learn something totally new and challenging on websites
Awesome! Its genuinely remarkable post, I have got much clear idea regarding from this post
This is really interesting, You’re a very skilled blogger. I’ve joined your feed and look forward to seeking more of your magnificent post. Also, I’ve shared your site in my social networks!
Nice post. I learn something totally new and challenging on websites
This is really interesting, You’re a very skilled blogger. I’ve joined your feed and look forward to seeking more of your magnificent post. Also, I’ve shared your site in my social networks!
Nice post. I learn something totally new and challenging on websites
Great information shared.. really enjoyed reading this post thank you author for sharing this post .. appreciated
Beyond its physical attributes, the samurai armor holds deep cultural significance in Japanese history. It became synonymous with the samurai, the noble warrior class of feudal Japan. The samurai regarded the katana as a sacred object, intimately tied to their identity and code of bushido, the way of the warrior. The katana was not just a tool for combat but also a symbol of their honor, loyalty, and devotion to their lord.
I like the efforts you have put in this, regards for all the great content.
Nice post. I learn something totally new and challenging on websites
Incredible content, keep up the fantastic work!
I really like reading through a post that can make men and women think. Also, thank you for allowing me to comment! live streaming fiba
Just added this blog to my favorites. I enjoy reading your blogs and hope you keep them coming!
Vad roligt att du förklarar det på det här sättet, jag har nämligen precis samma problem. Jag tror det är rädslan, framförallt när man varit singel länge. Man kommer oftast halvvägs och som du säger, ångrar sig. Varje gång ”på väg tillbaka till första hållplatsen” ältar jag och frågar mig själv hur jag kan hålla på såhär. Men förhoppningsvis lär man sig och träffar någon som man tillsammans med kan ta sig till sluthållplatsen!
När det är rätt skulle du hellre kapa av benet ön springa, varit som dig men riktiga känslor går inte att springa ifrån.
Plötsligt stod han där
Jag tror bara det är bra att vara kräsen. Du känner om du inte vill leva ditt fortsatta liv utan Honom. Då är det värt det. Annars tycker jag det är ”slöseri” på känslor och månader/år. Man vet när man vet, tycker jag :))
Lyssna förresten på Diane Birch – Rewind, världens finaste låt som handlar om exakt hur det känns att inte våga släppa någon in och sedan ångra sig.
Känner verkligen igen mig. Jag hoppar alltid av bussen precis innan den når slutdestinationen, i mitt fall tror jag att det är rädslan för att bli sårad som orsakar det. Men jag har haft ett förhållande och då med en kille som vägrade släppa taget om mig. Han sa till och med att ”jag kommer att kämpa tills du är min”, lite creepy sagt kanske, men då när jag var på rosa moln så var det gulligt och rätt ord för att få mig att stanna. Märkte dock efter några månader in i förhållandet att jag mest var en ”trofé” som han gillade att visa upp men sen glömde bort på hyllan. Så jag gjorde slut, trots att känslorna fanns kvar.
Tror man måste titta tillbaka på uppväxt mm för att hitta fel man gör(och rädslor man har) i relationer och vad det beror på.
Oj.. Känns som att läsa om sig själv. Har många gånger trott att det berott på att jag, som du skriver, ”hoppat på fel bussar”. Men tror inte det längre, det beror på att jag inte vågat blunda och chansa.
För lite mindre än ett år sedan träffade jag en kille som fick mig att falla pladask och landa platt som en pannkaka på marken. Men inte ens när han rakt ut sa att han älskade mig och önskade att han var en kille som jag kunde älska tillbaka, inte ens då vågade jag svara. Fast jag inombords skrek ”jag älskar dig till månen och tillbaka” tusen gånger om. Efteråt blev jag så rädd att jag aldrig mer svarade när han hörde av sig. Tror aldrig att jag ångrat något så mycket. Hatar att jag är så feg.
Jonathan du menar mybe..??
Vackert Petra! Det handlar väl om det, att man vill känna att den andre parten inte släpper, oavsett hur velig man är..Fast de har ju sin stolthet oxå, som att ”jamen passar det inte så..” Så står man där sen, lite lättad men också lite besviken, för man trodde väl att man betydde mer..man vill betyda allt! Jag tror att den dagen kommer, då en riktig man vägrar släppa;)
Åh, vad det där lika gränslande varit jag som skrev den texten.
Brukar få förklarat för mig att det delvis beror på att jag är så stark som person, men då borde ju inte det där sista steget vara så svårt.
Men, en dag är nog tanken att bussen vägrar släppa ut dig.
Det här är jag, det här är så jävla klockrent.
Det här är jag. Känner igen mig på pricken. Är det bara för att jag kanske inte varit handlöst förälskad, eller är jag egentligen bara lite för bekväm med singellivet och min egna vardag, mina egna rutiner? Att inte vara bunden till någon utan ha alla dörrar öppna. Jag kan fortfarande smita ut bakvägen om jag känner för det. Jag vet inte. För inte är jag nöjd när jag ska somna ensam i min stora säng och önskar att jag hade någon som kramade mig, någon att skeda med hela natten, någon som stannar kvar när morgonen randas.
Min bästa kompis har exakt samma problem och hon är precis lika gammal som du. Hon gillar att ragga och flörta men när det väl kommer till kritan hittar hon alltid på någon anledning till varför han inte är värd att satsa på, eller en prova på;) Till sist har det låst sig! Släpp taget och våga vara kär, det värsta som kan hända är att det går åt helvete och då är man en viktig erfarenhet rikare!
Word!
Ja, det är typ världens bästa bok! Har tvingat alla mina singelkompisar att läsa den och även vänner med barn har börjat låna nu för att få en förståelse för vad anknytningsproblematik kan ställa till det här i livet. Så grym bok!
jag borde också insett att jag ska sluta med raggförsök i Sverige och Europa sedan minst ett decenium sedan. Vet att jag har mycket bättre förutsättningar i USA och Israel. Varför kan jag inte genomföra detta? svaret stavas otillräckligt med pengar. saknar åtminstone 200k för att förverkliga mina möjligheter.
Jag känner så himla mycket igen mig, men har börjat tröttna på mitt beteende eller snarare på att vara själv. Ska genast köpa boken!
Bara för att verkligen övertyga dig så säger jag det också – läs Hemligheten!!! Kram
In order to fall in love and come real close to another you have to dare to be vulnerable, otherwise it is impossible to let someone in to your life. Many individuals fearful of rejection while craving closeness never create the relationship they desperately crave.
Så fint skrivit Petra! Heja dig, du kan klara det du vill <3 men jag förstår dig, allt med känslor är riktigt läskigt.
Jag tror mer att du måste få koll på varför du hoppar av och kunna hålla dej själv i handen tills du når slutdestinationen. Handlar inte så mkt om Sthlmssyndromet eller om att vara singel för länge utan mer om anknytning. Lästips: hemligheten, från ögonkast till varaktig relation. Cheesy titel men väldigt bra bok.
Håller med! Jättebra bok. Finns även som ljudbok, med bra inläsning. Läs!!! Eller lyssna. Och begrunda…:)
Jag tipsar också om Hemligheten. Där får man tips om verktyg man kan använda för att ignorera rädslorna/varningssignalerna som vill att man hoppar av innan det blir för seriöst. Läs läs läs!
Ja läs den boken Petra!