Jag blir sällan arg. Men om det är nÃ¥gon gÃ¥ng jag fullkomligt lackar ur fullständigt sÃ¥ är det när det gÃ¥r dÃ¥ligt för mig i sportevenemang, spel, i skolan – ja, allt man kan tävla i. Jag tävlar sällan mot andra, oftast mot mig själv. Och jag kan bli sÃ¥ fruktansvärt arg. Idag när det gick käpp rätt Ã¥t helvete pÃ¥ surfingen var jag tvungen att gÃ¥ upp och sätta mig pÃ¥ stranden och ”andas”. Ta djupa andetag för att inte kasta brädan rakt Ã¥t skogen och skita i allt.

Jag vet inte vart den här instinkten kommer ifrÃ¥n. Jag har alltid varit sÃ¥, sÃ¥ länge jag kan minnas. FrÃ¥n gympan i skolan till basketen. Och sÃ¥ har jag fruktansvärt dÃ¥ligt tÃ¥lamod och vill att allt ska hända direkt. SÃ¥ jag antar att det här är sjukt bra träning för mig. Min meditation. Andas, börja om – släpp allt.

Är ni likadana? Vad gör ni när det går åt helvete?