Jag känner mig riktigt stark. Det är så sinnessjukt bra träning.
Hörni idag fick vi gå ut på utsidan och surfa på de stora vågorna. Och jag klarade två stycken!!!! Stående hela vägen in. Sjukt coolt! Man blir så lycklig för varje litet framsteg. Nu jävlar händer det. Jag tror Kjell även lyckades få det på video. Ska se om jag kan få den av honom.
I eftermiddag efter lunchpasset ska vi ut och fiska… Och imorgon ska vi rida i solnedgången (så taggad på den aktiviteten!).
Allt här är så enkelt. Man hänger runt och tar dagen som den kommer. Idag hamnade vi på en mexikansk beachclub och drack drinkar i solnedgången. Tills vi inte kunde svälja en enda margarita till. Jag älskar att glida runt i bikini och flipflops med knappt några kläder.
Jag blir sällan arg. Men om det är någon gång jag fullkomligt lackar ur fullständigt så är det när det går dåligt för mig i sportevenemang, spel, i skolan – ja, allt man kan tävla i. Jag tävlar sällan mot andra, oftast mot mig själv. Och jag kan bli så fruktansvärt arg. Idag när det gick käpp rätt åt helvete på surfingen var jag tvungen att gå upp och sätta mig på stranden och ”andas”. Ta djupa andetag för att inte kasta brädan rakt åt skogen och skita i allt.
Jag vet inte vart den här instinkten kommer ifrån. Jag har alltid varit så, så länge jag kan minnas. Från gympan i skolan till basketen. Och så har jag fruktansvärt dåligt tålamod och vill att allt ska hända direkt. Så jag antar att det här är sjukt bra träning för mig. Min meditation. Andas, börja om – släpp allt.
Är ni likadana? Vad gör ni när det går åt helvete?
