Hade en så dålig magkänsla redan igår. Vet inte om det berodde på det faktum att det kändes som att sommaren sprang ifrån mig? Eller det faktum att jag insåg att semestern verkligen är över och att allt är på riktigt igen. Allt kändes bara plötsligt så dystert och kallt. Normalt sett brukar sommaren försvinna lite som en dimmer, gradantalet liksom sjunker i takt med att det blir mörkare ute – och man blir på något konstigt sätt mentalt förbered på vad som komma skall. Men imorse när jag möttes av de kalla vindarna mot mina bara ben kändes det som att någon bara rykte bort mattan under mig – som att proppen gick i hela huset och det blev kolsvart.

Visst är inte sommaren över än? Jag behöver mer sommar och värme. Ljumna sommarkvällar och färgglada höstpromenader. Jag är inte redo att dimra ner än och krypa in i mitt skal.

Läste en artikel av en slump om just överstående. Att det viktigaste är att just bibehålla mönstret och det sociala från semestern för att inte hamna i höstdepression. Kloka ord, haha. Yes, det ska jag banne mig göra. 

Ska uppdatera er mer ikväll. Har haft möten precis hela dagen.

Så kika in här då <3