Jag har verkligen inga problem med att åldras. Tycker snarare att livet blir härligare för varje dag – jag vet liksom vem jag är och bryr mig inte lika mycket längre. Jag vet vad jag vill och vilka mina vänner är. Men det är några saker som verkligen blivit påtagliga senaste året:

1. Mer mensvärk och PMS. Aldrig ens känt av PMS tidigare, i förrgår ville jag nästan putta en människa framför mig för hon var så långsam i kön. Jag började också böla till en Ed Sheeran låt för jag tyckte den var så fin när jag cyklade till jobbet. Rimligt. För att inte tala om den förbannade mensvärken som bara blir mer och mer påtaglig. Är det kroppens sätt att säga:

”Kom igen nu kärring börja baka barn”.

2. Vet inte om detta enbart gäller mig men jag lägger på mig vikt helt annorlunda. Jag är supernöjd med min kropp, det handlar inte om det. Men om jag lägger på mig några eller något kilo så blir det så mycket mer påtagligt än tidigare. Det är som att alla semesterkilon lägger sig rakt på armarna. Fettet transporteras liksom inte ens genom min kropp utan bara poff rakt till armen. Poff säger det. Tidigare gick jag liksom upp proportionellt över hela kroppen.

3. Man blir så jävla bakis. Det är ingen myt. Det blir ta mig tusan lite värre för varje år. Minns när jag dansade hela nätterna, sov en timme eller två och gick med ett leende till jobbet. Nu är det tack och godnatt efter en sådana brakfylla. Tar en vecka för mig att repa mig och jag skulle köra på en helkväll så sent. Ibland knackar till och med baksmällan på efter två glas rött. Helt oförtjänt kan man tycka.