Snart är det jul igen, om några veckor närmare bestämt. När jag var yngre så älskade jag julen. När mina föräldrar fortfarande var gifta och bodde i Nacka så spenderade vi julaftonskvällen med alla våra grannar ofta. Vi var verkligen som en enda stor bullerbynfamilj i Storängen där jag är uppväxt. Alla barn sprang runt och lekte, föräldrarna skrattade och snackade skit i periferin. Det var nästan som taget ur: ”En tomte är far till alla barnen” bortsett från slutet när allt går åt helvete.
Sedan mina föräldrar skilde sig har jag spenderat många julaftnar utomlands. Min släkt på pappas sida bor nämligen i Marbella och mammas släkt är det inte mycket kvar av. Vi har spenderat en del av gångerna tillsammans utomlands. Mina föräldrar umgås inte efter skilsmässan, så det är jobbigt när en förälder ska behöva vara ”själv”. Mamma är barnmorska och har dock valt att jobba natt det här året. Så då blir valet enkelt.
Det är många bloggare som skriver tindrande om hur härlig och underbar julen är. Men ibland känner jag att jag likväl skulle kunna vara utan den. Jag tycker julen är uteslutande och istället kan få många att känna sig ännu mer ensamma.
Vem tar hand om dem som inte har någon? Det gör lite ont i mitt hjärta att tänka på alla dem som sitter helt själva på julafton.
Jag såg ett inslag om skilsmässor och separationer på Nyhetsmorgon och de separerande berättade att det blev som mest påtagligt just under högtider – stunder som familjen alltid spenderat tillsammans. Jag längtar tills den dagen alla mina syskon, vi är fyra, har massa egna barn. Tror julen blir roligare då, man får en chans att uppleva den igen, på nytt – genom sina egna barn.
Sedan gillar jag såklart myset och allt runt omkring julen. Och jag älskar min familj, men jag avskyr att någon ska behöva vara just själv.
Samtidigt som jag tror att julen också kan ha motsatt effekt och få folk att sluta upp, lägga sina egna problem åt sidan och faktiskt spendera den tillsammans just för sina barns skull. Det är tudelat. Oavsett vad så väcker julen iallafall mycket känslor och minnen i mig, bra som dåliga.
För något år sedan delade jag, Andrea och Fia ut julmat till familjer som behövde stöd. Giving People och Metro hade proppat dessa kassar fulla med julmat till familjer som knappt har råd med hyran för att de ska få möjligheten att fira jul med sina familjer och barn. En sådan självklarhet för många av oss.
Jag träffade en mamma där som jag fortfarande tänker på ofta, Marta. Ni kan läsa inlägget om henne och hennes familj här – klick. Jag undrar hur det gick för henne och vad hon gör idag. Jag hoppas hon jobbar som florist i en härlig butik och att hennes barn mår bra.
Giving people hade köpt julklappar till hennes barn. Så vill bara uppmanna er att köpa en eller flera julklappar i deras webbshop. På så sätt skänker du en motsvarande julklapp till ett barn i Sverige som annars kanske inte får någon.
Det tänker iallfall jag göra nu med desamma.
Vi kan väl kika på hur julen såg ut förra året. Vi startade med en jullunch hos Markus familj. På kvällen hade vi styrt upp ett litet julbord hemma hos oss. Ida, en av mina närmsta kompisar, är ju tillsammans med min kusin Graanen och var med och piffade och lagade maten. Hur lyxigt att få vara släkt med några av ens bästa vänner?
Dashas släkt bor i Ryssland. Så hon kom förbi efter hon varit hos sin mamma med rysk kaviar och shots.
Vi hade köpt en present till varandra i familjen. Sedan hade alla närvarande också köpt en present till julklappsspelet som gjorde succé. Min lillasyster kille Arthur och hans syskon kom förbi efter deras julmiddag och våra kompisar Marith och Daniel.
Det var verkligen en riktigt pangkväll. Eftermiddagen fixade Lorpan juliga drinkar till alla och vi satt kvar långt in på småtimmarna.
