Petra Tungården

Den här bilden är så jag idag, haha. Hade inte kunna måla den bättre själv. 

Idag har jag en sådan dag när allt är lite jobbigare. Vaknade vid 05.30 med mensvärk från en annan planet, gick framåtlutad in till köket, svalde två Ipren och sov i fosterställning en timme till. Sedan har dagen liksom färgats av morgonens sprudlande humör. Efter en pressfrukost, svängde jag förbi naprapaten för jag har haft så satans ont på högersida av ryggen i flera veckor. Han knäckte och hade sig, därefter avslutade han behandlingen med att sätta akupunkturnålar så nu gör det typ ännu ondare och jag känner mig typ lite groggy. Men jag vet ju att det kommer bli bättre.

Sedan slutade min dator på kontoret också att fungera. Den bara badbollar loss, så nu måste jag lämna in den med. Då rann bägaren över.

Är jag ett vandrade virus? Det känns som det!

Har knappt fått något gjort idag för all teknik bara strular, trots att jag har så mycket att fixa. När jag var på väg till mitt möte öppnade himlen sig och det började ösregna. Då gick jag där i regnet som en riktig surkärring och muttrade högt att det minsann är ett jävla pissväder i det här landet. Sedan hör jag mig själv och tänker att nu får jag fan skärpa mig. Men istället bestämde jag mig för att skälla ut en taxichaufför utav notor, fast jag själv hade bokat fel adress i appen. Så var generat tvungen att be om ursäkt flera gånger. Stackarn, avskyr när fel människor får ta ens skit.

Jag känner mig som ett monster som bara vill ryta åt alla som kommer i min väg. Som att PMS-känslorna tar över mig. Helst av allt hade jag bara velat krypa ner i min säng med godis, cola light och stanna där tills humöret vänder. Och kollat på en riktigt feelgoodfilm typ Notting Hill. Dessvärre fungerar ju inte riktigt livet så. Ikväll har vi nämligen Metro Mode julfest med massa inbjudna gäster, en fest som jag verkligen sett framemot. Jag ska hålla ett välkomsttal och måste vara på mitt absolut härligaste humör.

Så nu är det bara att låta all PMS rinna av mig. Men det enda jag vill egentligen är att slå någon eller kasta något i marken. Känns det rimligt?

Förlåt, så nu har jag klagat klart. Jag lovar, ingen mer klagosång. Brukar sällan klaga – men ibland måste man bara få VRÅLA ut sina känslor och tycka så där löjligt synd om sig själv även fast det inte finns något som helst att tycka synd om.

Nu ska jag försöka installera min nya dator, så ska vi se om jag hinner få iväg allt jobb innan festen iallafall. För att säkra upp humöret har jag bunkrat med fyra iskalla cola light burkar i kylen, ifall det blir ohanterligt. Mitt ljus i mörkret.

Foto: Alma/Studio Emma Svensson.

Innehåller annonslänkar:
Leopardjacka By Malene Birger, Skinnbyxor By Malene Birger, Stickad Tröja By Malene Birger,Väska Proenza Schouler, Mössa FWSS, Skor Kurt Geiger.

Ni vet ju att jag är en galen leopardkvinna. Älskar plagg med klös, haha. När jag blir äldre kommer jag bli en sådan riktigt raffig tant med röda läppar som bär leopard från topp till tå. Därför blev jag eld och lågor när jag såg den här fläckiga drömmen från danska By Malene Birger.

Jag började fredagen på Brasseriet på Operan. Jag och Alma skulle nämligen plåta några samarbeten till bloggen.

JUST NU VILL JAG BARA VRÅLA RAKT UT! Ibland finns det inget som är så frustrerande som teknikstrul. Min gamla dator är helt kaputt. Den går att starta men startskivan är helt full, trots att jag raderar och raderar så fungerar ingenting. Inga program går att öppna. Jag var på riktigt nära på att sula den i marken imorse. Men efter spända knytnävar och djupa andetag släppte jag den idiotiska idén. Nu sitter jag på den stationära på kontoret istället, men har inga program installerade på datorn – måste ta tag i det. Ska strax ner till Apple och försöka lösa problemet.

Men sÃ¥ nu bränner vi äntligen av: ”Min helg i bilder”.

Jag matchade det gråa vädret dagen till ära.

Efter några timmars jobb var det dags att möta upp Linn för en sen lunch på Sturehof. Eftersom det var fredag och vi var vid liv i våra bästa år firade vi in helgen med skumpa och ostron.

Sedan tog jag en silltallrik till varmrätt. Det är nämligen bland det bästa jag vet. Alltid när jag äter på Sturehof så passar jag på. Vi pratade om allt livet har att erbjuda – upp- och nergångar.

Sedan kom de här damerna och bytte av Linn.

Vi skulle bara ta en aw…

Men slutade med middag på Hillenberg och sedan mötte vi upp några kompisar på Bardot.

När klockan slog ett åkte jag och Markus hem. Jag lagade stuvade makaroner och köttbullar till nattamat. Längesedan jag åt på natten. Ibland kan det vara så gott.

Så när vi vaknade möttes jag av minnena från gårdagen.

Efter frukost svidade jag om för en heldag på stan.

Och mötte upp Snarro.

Vi skulle egentligen på Hovstallets julmarknad, men eftersom kön slingrade sig runt kvarteret så skippade vi den.

Istället så styrde vi stegen mot NK, vi skulle nämligen handla en present till Lykke som kommer till världen snart.

Vi åkte högst upp på NK för att gå till deras barnavdelning, närmare bestämt till Mini Rodini. Man blir ju sugen på att skaffa barn när man traskar runt där uppe, så mycket fin i miniatyr storlek.

Efter lyckad babyshopping mötte vi upp två glada göteborgare och satte oss i baren på Hallwyska.

Ska nog fynda några fotogenlampor till julafton. De ger så fint ljus.

Sedan traskade vi hem till min bästa Buco eller Stephanie som heter på riktigt. Jag har smeknamn på alla mina kompisar. Vi har känt varandra i så många år, det känns så overkligt att hon är med barn. Hur vackert gravid i Stephanie? Tänk att det ligger en liten Lykke där inne.

Forni och Chloé var på plats.

Okej, den här tårtan var inte bara så söt – utan så förbaskat god. Jag älskar marsipan, så jag gick och snodde graderingen från allas tallrikar.

Sedan var det dags för presentöppning, lilla julafton för Lykke.

Sedan åkte vi hem till Dasha aka min gamla lägenhet för dagsfest. Hon hade nämligen överraskat Douglas, henne pojkvän med en brakfest. Visste ni att lägenheten är till salu? Visningen är i helgen! Ni kan kika närmare på den här! 

Min lillebror, som också känner Dasha, hade redan varit där i tre timmar när jag och Carro kom.

Vi hittade härliga Viktor Frisk i minglet.

Därefter traskade jag och Carro ner till Brillo för återförenas med Malin och Linnea. Sedan bestämde vi oss för att beställa hem Beirut, dricka rödpang innan jag rullade i säng.

Söndagen spenderades hemma nästan hela dagen. Hade lite jobb som jag låg efter med varvat med lite städning och filmtittande. Sedan tog vi oss ut på en promenad, shoppade allt man behövde för ett minijulbord och firade första advent.