Jag är nästan aldrig nere, deppig eller har ångest. Jag är otroligt tacksam för det. Kanske det jag är mest tacksam för i livet utöver min hälsa, mina vänner och min fina familj. Och jag skulle nog i allra högsta grad beskriva mig själv som 99,9 procent optimist.Ni vet en sådan där jävel med nästan löjligt mycket livsglädje som man vill smälla till ibland.

Men den här veckan har jag vandrat runt i ett dunkel. Jag vet inte vad det har varit, men det enda jag velat göra är att sova, inte umgås med någon, inte göra något. Inget har varit kul. Jag har haft konstant huvudvärk och mått dåligt. Haft ångest för att jag varit rädd att jag fastnat i det här för gott. Tänk om ingenting någonsin är kul längre? Tänk om allt är färglöst för alltid.

Men imorse vände det. I samma ögonblick som jag slog upp ögonen så kände jag det. Helt sjukt! Jag hade lust att hoppa i sängen och vråla ut: I’m back bitches!

Jag är tillbaka. Kan det kanske varit universums kortaste depression? Jag vet inte. Men en sak vet jag – att jag är så jävla tacksam för allt livet ger en för en dag kan man vakna upp och då är gnistan borta.

Vet inte vad jag ville säga med det här inlägget – förutom HELLO LIFE OCH HAPPY FRIDAY! Skratta lite extra idag bara för att ni kan. Puss!