Kanske är håret? Jag kanske ska vara blond. Eller jag vette tusan vad det är. 

Jag är inne i en riktig ”fulperiod” eller mindre snygg period kanske man ska säga. Jag tycker inte att jag är ful, utan just nu känner jag mig bara så förbannat sunkig. Lite som en julgran som tappat sitt barr. En eld som tappat sin glöd. Vet inte om det beror på all stress eller vad det kan vara. Orkar liksom knappt sminka mig för jag mig ändå ”ful” eller mindre snygg kanske jag ska säga.

Som att porerna bara vidgat sig tio storlekar. Den solbrända huden har förvandlats till obehagligt blek. Lystern är som bortblåst. Jag var tvungen att vila med min ögonfransförlängning så känner mig helt naken. Jag är så förbannat svullen, att jag skulle behöva springa ett maraton i öknen utan vatten. Dräneras. Så känns det iallafall. När jag vaknar på morgonen är det ögat jag sover på så svullet att jag får rynkor under ena ögat av svullnad. Jag har universums största finne som behagat placera sig mitt i mitt nylle. Vet inte om det kan vara hårfärgen som spökar? Jag gillar den. Kanske inte vant mig.  Jag bara känner blä. Och lite mera blä. Det är inte så att jag inte är nöjd med mig själv. Men, jag känner liksom inte igen mig själv. Kan inte sätta fingret på vad det är.

Inte så himla peppigt inlägg hörni. Ber om ursäkt för det. Men ibland har man sådana perioder. Ofta brukar det gå över efter någon vecka, men nu har jag känt mig så här grå i en månad. Och nu är jag så jävla trött på det. Klarar inte en dag till med den här gråheten.

Är det bara jag? Eller är det den tiden på året? Övervägde att göra hål i en färggladplastpåse och gå med den på huvudet till morgonmötet imorse. Den kändes fräschare än jag.

Jag behöver en uppfräschning. Nu. Punkt. Vet inte vad jag ska göra dock, haha. Men något måste till.