Så här glad var jag i fredags när jag fortfarande drack cola light – strålade inifrån och ut. Eftersom det är typiskt mig att ta ifrån tårna så man spricker och gå på någon hardcore detox där man tar bort allt man lever för så känns det som någon dragit ett grått gammalt täcke över mig idag. Däremot har jag insett att det kanske räcker med att jag äter veganskt, tar bort all koffein och ja, då dessvärre även alkohol. Smygstartade igår, råkade ju dricka matcha och grönt te, så börjar på riktigt idag, tydligen får man inte ens förtära en kopp grönt te. Så vatten är min bästa vän de kommande dagarna, helst varmt vatten med ingefära eller detox te som får en att springa på toaletten innan du hinner knäppa med fingrarna.
Vet inte riktigt vad jag tror att jag ska få ut av den här detoxen. Vill vakna på morgonen utan att snooza, ser framför mig hur jag flyger upp i sängen, springer milen i snöslask, tvättar håret varje morgon kanske till och med lockar till det, en skrattande mage utan problem och liksom studsar fram genom livet. Känns ändå som helt ligtima förväntningar.
Men just nu känner jag bara: ”Ge mig en jävla cola light”.
Har jag berättat alla historier om hur jag vaknat mitt i natten drömmandes om en cola light och snodde mina föräldrars bil till Statoil? Utan körkort bör tilläggas (det var inte så långt). Eller den gången jag gick två timmar i ösregn i förstora gummistövlar till bensinmacken på landet för att pappa vägrade stödja mitt beroende och köra mig dit.