Jag kommer verkligen sakna de bara benen. Dock känner jag att det bara är några veckor bort innan vi kan gå barbenta i Sverige med. Vädret har varit ganska skiftande den här resan – framförallt så har kvällarna i Venice varit ganska kyliga. Imorgon bitti bär det av in till West Hollywood för en natt på hotell innan det bär av tillbaka till Stockholm.

Nu är jag så trött så jag ser i kors <3 Puss, puss, puss!

Den här klänningen från Solace London är så fin och finns med i bloppisen. 

För nÃ¥gra veckor sedan rensade jag ur hela min garderob pÃ¥ massa gamla favoriter och nÃ¥gra sprillans nya plagg som aldrig  använts. Sedan kom Sellpy och hämtade allt vid dörren. Min kompis Ida har tjatat sÃ¥ mycket om Sellpy. Kort och gott sÃ¥ packar du din pÃ¥se med det du vill fÃ¥ sÃ¥lt – de hämtar allt vid dörren, sköter försäljningen och sedan delar man pÃ¥ vinsten!

Så nu hoppas jag att dessa godbitar får ett nytt hem hos någon av er <3

Här hittar ni alla plagg i min Sellpy shop!

Ni kan b la hitta den här helt oanvända Ida Sjöstedt klänningen. 

Precis innan jag åkte såg jag ett reportage på Nyhetsmorgon om kvinnor i Indien som fått frätande syra kastat i sitt ansikte. Några av de vanligaste anledningarna till attackerna är att de inte vill bli bortgifta mot sin vilja, att de blivit kär i fel person eller på något sätt gått emot familjens planer. De har egentligen bara följt sin egen vilja och gjort egna val.

Jag har inte kunnat sluta tänka på det inslaget. Det var så hemskt. Så vidrigt. Så grymt.

Ungefär en syraattack rapporteras dagligen i Indien. Men då är också mörkertalet sannolikt stort. Bara de offer som söker sig till den offentliga vården hamnar i statistiken. Anledningen till att de kastar syran i ansiktet är för att ta ifrån offrets hennes identitet och självvärde. Dessutom stänger många familjer stänger ute sina döttrar om de blivit utsatta för en sådan attack.

Jag blir så jävla förbannad. Fy fan.

SÃ¥ hälften av pengarna frÃ¥n försäljningen kommer gÃ¥ direkt till ”Stop Acid Attacks” en organisation som hjälper och motarbetar just detta. Jag blev sÃ¥ illa berörd av inslaget. Hur det kan finnas sÃ¥dan ondska i människor. I inslaget intervjuade de en tjej som inte lämnat sitt hem pÃ¥ 15 Ã¥r för att hon inte ville visa sig ute med sitt sönderfrätna ansikte. Under 15 Ã¥rs tid gick hon inte utanför dörren. Hur kan nÃ¥gon beröva ens frihet pÃ¥ det sättet.

Det är sÃ¥ flummigt med tidsskillnaden här. IgÃ¥r kväll eller snarare vid 02.00 ringde jag och sa godnatt till Lorpan och nu vid 07.30 är han fortfarande kvar pÃ¥ jobbet – men här är det en ny dag och jag precis gÃ¥tt upp. Fingal ska precis spela in sin podcast med Gustaf, sÃ¥ nu ligger jag ute pÃ¥ punchverandan och jobbar istället. Sedan är det min tur att inta ”studion” aka vÃ¥rt sovrum för att podda med Linn.

Kom ju hem rätt sent från plåtningen så vi bestämde oss för att laga middag hemma vilket vi inte gjort en enda gång. Kommer verkligen sakna den här lummiga innergården. Ska pimpa till vår innergård hemma så den blir så här mysig eller iallafall hälften så mysig.

Det var Mathilda och Stephen som stod för aftonens middag. Mathilda är grym på att laga mat och slängde ihop en helt makalös risotto.

Stevie gjorde kotletter med blåmögelost till.

Sedan drack vi nÃ¥got glas vin och snackade skit. Det är ganska kallt här pÃ¥ kvällarna. Det har faktiskt varit ganska ”kallt” vissa dagar med eller snarare att det blÃ¥ser kallt.

Sedan drog vi ner projektorn (visste inte ens att vi hade en sådan!), drog fram alla täcken och kuddar på golvet och såg Lion. Helskotta vilken bra film. Grät så mycket, men happy tears. Visste inte att den var baserad på en verklig berättelse vilket kom i slutet och gjorde att jag började tokgråta ännu mer. En lycklig gråtfest helt enkelt.