Skjortklänning Adoore (kommer snart!), Väska Cult Gaia, Solglasögon D&G. 

Innan jag åkte trodde jag att det var något fel på min kamera, alla bilder blev så gryniga och mörka. Men nu har jag insett att det inte var kameran det var fel på, det var miljön och ljuset. Haha, vilket snille man är. Sol är tydligen inte bara balsam för själen utan prestationshöjande för kameran.

Den här skjortklänningen kommer snart in till Adoore. Jag älskar att den är fodrad så det blir lite tyngd i den, dock kommer den den slutgiltiga modellen vara fodrad hela vägen, inte sluta i knähöjd som samplet på bilden. Den kommer med ett vitt bälte i samma material som knyts i midjan. Perfekt strandklänning, men också en pangklänning till våren med ett par snygga klackar eller sandaler.

Vad tycker ni? Gillar ni den? Jag hade velat göra den i en beige och safarigrönt också.

Älskar danska Sophia Roe’s stil och såklart stilikonen Pernille Teisbaek.

Snart är det äntligen dags att plocka fram vårens stilsäkraste plagg – trenchen. En klassiker som fått sig en ny modern kostym. Välj en dubbelknäppt modell med stora slag på kragen och dra åt bältet i midjan för säsongens hetaste look. Den här våren bär jag den helst i en storlek större och ju fler extra detaljer, desto bättre. En favorit är trenchcoaten från svenska Dagmar som är lite längre baktill.

Jag har scannat av internet och skrapat fram mina favoriter inför kommande säsong. Och om det är något plagg som alltid räddar mig varje gång jag känner att ”jag aldrig har något att ha på mig” eller när vädrets beteende bara är omöjligt att förutspå, så är det just trenchcoaten.

1. Totême 2. Stylein 3. House of Dagmar

1. Filippa K 2. Mango 3. Zara 4. Joseph

Snyggaste trenchen från catwalken? Den ovan från Loewe!

Det här var det första vi möttes av efter nästan en dygns flygresa om man inkluderar vår övernattning i Miami. Jag önskar att jag kunde teleportera alla er läsare hit. Sanden är len  som en smekning under foten när man går, himlen så otroligt blå och det turkosa vattnet ser ut som ett livslevande VSCO-filter.

Första semsterdagen sköljdes ner med två baljliknande sangriaglas.

Efter några timmar fick vi vårt rum som låg ett stenkast från havet. Kändes nästan som man bodde i vågorna.

Hela hotellet är täckt av sand. Jag har alltid varit ett barfota barn, bär aldrig strumpor och får jag välja så lämnar jag skorna hemma. Kanske inte det mest optimala för mina fossingars yttre. Markus har nämligen lenare fötter än mig. ”Sandpappret” kallar han mig ibland om kvällarna när jag försöker värma mina fötter mot hans ben. Och då pratar vi inte om det fina polerande pappret, utan det grova som ska bekämpa den mest obehandlade ytan. Han säger att jag skadar honom eller rispar upp hans hud. Alltså jag går ju på pedikyr, men tror alla mina år barfota har lagt grunden för mina fötters framtid. Kan ändå tycka att det kan vara en bra egenskap, med elefanthud alltså. Kan springa hur snabbt som helst på oskönt underlag, hade säkert kunna parera vassa nålar och har ett extra skydd mot glasbitar. Bara en sådan sak.

Så fina blomsterarrangemang överallt.

Den här nya bikinin från Ganni fick åka med i bagaget.

Jag vaknade redan vid 06.00 till solen som växte i horisonten. Snacka om att sitta på havets frontrow, den här bilden är tagen med min mobil, helt utan något krusidul. Jag låg helt stilla och tittade på solen i en timme. Hade sådant namaste moment.

Vi bokade boutiquehotellet Hotelito Azul i sista sekund. Så glad över det, älskade allt med Azul, önskar så här i efterhand att vi hade haft mer än två nätter.

Sedan gick vi ner till frukosten, det första man möts av är ett hav av färska frukter och grönsaker.

Sluta tänk om man kunde få sådan här pangfrukost varje morgon.

Sedan tog vi en ny promenad. Älskar Markus nya skjorta från Nikben i frotté, det är en killkompis till mig Niklas som grundat märket. De har ju tidigare bara gjort badshorts men nu släpper de även plagg.

Skönt att man hade en liten grundbränna från Thailand. Dock är solen riktigt stark här, smörjde in mig med 30 hela dagen igår men lyckades ändå bränna mig rejält.

Sedan traskade vi tillbaka och drack varsin corona.

Ute på terassen.

Pressbild. (Ville visa den maffiga entrén, men det var så mörkt och så svårt att fånga på bild).

Aftonen spenderades på Gitano och trots att de missade vår huvudrätt var det helt magiskt. De kompenserade och bjöd på den godaste cheesecaken jag någonsin stoppat i min mun. Uttrycket ”smälte i munnen” fick en helt ny innebörd. Och hur ofta får man egentligen äta efterrätt till huvudmål. Allt detta skedde med ett liveband som spelade merengue mitt bland alla resturanggäster.

Det känns nästan som att du äter middag mitt ute i djungeln med kristallkronor som dinglar från grenarna. Eftersom jag och Markus bubblade av energi så fortsatte vi kvällen med en drink på Papaya Playa Project.

Men vi blev inte så långlivade, men det var häftigt att se. Som en stor nattklubb mitt på stranden med palmer som väggar.