Hur kan det vara så förbannat jävla tungt att träna. Känns som att jag väger 100 kg på gymmet. Vilket gör mig ännu mer taggad att komma igen, så här kan jag inte ha det.
à t grymmaste tonfiskröran. Jag lovar det är fasiken en av mina paradrätter. Sedan sprang jag ner och snacka lite skit hos Forni för att därefter gå och svettas som en man.
Nej, nu fÃ¥r jag fan ta och rycka mig i kragen. Nu jävlar mÃ¥ste jag komma igÃ¥ng med träningen. Jäkla, Way out West som kommer nu. Jag vill verkligen komma igÃ¥ng med träningen pÃ¥ riktigt igen. Det tar ju ett tag innan man kommer in i svängen igen. Jag och mamma ska ju Ã¥ka tillbaka till Portugal pÃ¥ Bootcampet i slutet pÃ¥ september och dÃ¥ ska jag fan vara iform!Â
Idag är ingen vanlig dag, för idag är det fröken Fornis födelsedag.Â
Det är mÃ¥nga som inte vet, men jag lärde känna den här rebellen redan för mÃ¥nga mÃ¥nga Ã¥r sedan. När bÃ¥da bodde i Nacka – spelade basket och bar idominsalva pÃ¥ läpparna och hade alldeles för stora fjällrävenjackor. Jag minns första gÃ¥ngen jag träffade Michaelas första pojkvän, de hade precis blivit ett par. DÃ¥ spydde jag ner hans skor. Och ändÃ¥ ville hon fortfarande vara min vän, haha.
Sedan bodde vi tillsammans i något år. Michaela är ganska pedantisk och gillar att ha rent omkring sig. Ja, och jag är raka motsatsen. Trots mina mögliga tekoppar, stökiga klädhögar, alla dessa väckarklockor som ständigt ringde i kör varje morgon för att jag själv inte vaknade av oväsendet. Trots det så är vi fortfarande vänner.
Jag minns när jag skulle flytta. Och min pappa frÃ¥gade Michaela – hur hon hade stÃ¥tt ut sÃ¥ länge.
Vi är sÃ¥ olika. Michaela älskar känslor, dikter, tÃ¥rar, cigaretter, töntiga dramafilmer och avskyr att träna. Kanske den mest omaka vännen jag har – trots det sÃ¥ är hon min bästa. Ãlskar dig och grattis pÃ¥ födelsedagen.Â
