Det känns så orealistiskt och obehagligt att jag igår morse vaknade upp orolig för att vi befann oss i en stad så nära Syrien och flygplatsen USA precis bombat under natten. För några minuter när nyheten nådde mig kände jag mig otrygg och osäker, en känsla som jag aldrig upplevt eller känt i Sverige. En känsla som kändes helt obefogad senare på eftermiddagen.
Sedan några timmar senare på eftermiddagen når beskedet oss. Och den tryggheten är som bortblåst. Helt plötsligt är min hemstad inte säker längre. Jag smsade alla mina nära och kära direkt för att se att de var okej. Men den hjälplösheten och ovissheten att inte veta vad som händer i sitt eget land är otäck. Tänk vad alla flyktingar går igenom varje dag. Människor som flytt för sina liv, men fått lämna delar av sin familj kvar i förödelsen. Där satt vi på en uteservering i solen helt ovetandes när nyheten nådde oss medan våra kompisar satt inlåsta på sina kontor och grät i panik. Vår befolkning sprang för sina liv på vår mest kända shoppinggata. Surrealistisk. Orättvist.
All kärlek till de drabbade <3
 Ta hand om dina nära och kära. Och sprid mer kärlek än någonsin. Kärlek vinner över ondska i slutändan, även om det känns långt borta just nu. Glöm aldrig det <3
