Petra Tungården

Jag har varit på plåtning hela dagen, från morgon till sen kväll. Men blev så glad när jag kom hem efter världens längsta arbetsdag och möts av era mail med jobb till Marta. Ni är världens bästa bloggläsare. Jag har smsat över alla era mail och tips till henne. Sedan skrev jag att jag lovade att jag skulle se till att hon fick ett jobb inom snar framtid. Så nu har jag (och ni, yes ni är inkluderade) stora skor att fylla. Men jag tror att allt går bara man vill något tillräckligt mycket. Även om det inte blir exakt som man tänkt så kan det iallafall bli i närheten och det är bra det med ibland kanske ännu bättre.

———————

Men nu vill jag bara skriva av mig lite för jag känner mig så fruktansvärt blödig efter att ha haft Svenska Hjältar i bakgrunden. Helvete vilket program. Man hann ju knappt torka tårarna innan man grät igen.

———————-

Det svider i mina ögon när jag ser gamla klasskompisar uppdateringar på sociala medier. Bekanta i min närhet som senaste månaden blivit Sverige Demokrater, som tror att flyktingar utnyttjar och vill dra nyttja av vår välfärd. Som publicerar främlingsfientliga texter, när allt egentligen handlar om rädsla.

Jag blir mörkrädd för människor som är sÃ¥ pass nära mig, som inte kan se utanför sitt eget välbefinnande och sfär sÃ¥ de tror att detta är flyktingarnas och tiggarnas förstahandsval, att de är glada för att de kommit till Sverige – när det istället handlar om sista utväg och överlevnad. Tror de att de vill vara i ett främmande land, med ett främmande sprÃ¥k som de inte kan förstÃ¥r eller kan göra sig förstÃ¥dda pÃ¥, utan en krona pÃ¥ fickan? Utan en plan för morgondagen?

Som att Marta med sina två barn försöker leva räkmacka på mina gamla bekantas inkomster. När hennes högsta önskan är att kunna försörja sin egen familj med eget kapital. Ställa fram mat på bordet betalt med pengar hon själv tjänat ihop.

Hur kan de inte förstår vilket mod det krävs att be en total främling om mat eller pengar?

Alla har väl nÃ¥gon gÃ¥ng varit inneboende hos nÃ¥gon – oavsett om det är en nära vän eller främling, för en natt eller längre period. Jag vÃ¥gar knappt be om en macka eller ens ta ett glas vatten utan att frÃ¥ga om lov.

Känner ni igen er?

Medan flyktingar och tiggare, svalt sin stolhet för sin familj och istället kämpar för sitt liv. Varenda eviga dag lägger de istället sitt livsöde i totala främlingars händer.  Och dessa människor på min Facebook tror att de är här för att glassa på ett bananskal.

Jag undrar bara lever vi i samma samhälle? På samma planet? Hur kan människor dra så olika slutsatser? Men framför allt vart är människors sunda förnuft och medkänsla?

Imorse var jag uppe med tuppen för att åka till plåtingen för Fitnessguru. Nu sitter jag här inoljad i vaselin och väntar på min tur att bli plåtad. Urinvägsinfektionen är tusen gånger bättre, inte över men bättre. Ska vila ikväll så jag blir kvitt skiten. Tack för alla era tips och råd <3 Ni är bäst! 

Nu är det bara 7 dagar kvar till julafton. Vet du inte vad du ska önska dig i julklapp?

Jag vet, den bästa julklappen du kan fÃ¥ – känslan av att hjälpa andra, känslan av att lilla DU kan göra stor skillnad med smÃ¥ medel, andras eviga tacksamhet och kärlek. Se ocksÃ¥ till att hjälpa andra att hjälpa. Årets julklapp i dessa tider borde vara att ge. SÃ¥klart sÃ¥ skadu önska dig en Ipad eller nya skor, men bland alla andra klappar tycker jag att det ska finnas en klapp som hjälper andra.

Metro hade proppat dessa kassar fyllda med julmat till familjer som knappt har rÃ¥d med hyran för att de ska fÃ¥ möjligheten att fira jul med sina familjer och barn. En sÃ¥dan självklarhet för mÃ¥nga av oss. 

Metro har börjat samarbeta med Giving People, en fantastisk organisation som drivs av tvÃ¥ tjejer frÃ¥n Vänersborg som hjälper utsatta familjer och barnfattigdom. Som Andrea Brodin skrev: ”Man kan donera med tid, pengar, prylar, mat eller sitt sällskap. Bland annat har en förfrÃ¥gan gÃ¥tt ut frÃ¥n en ensam mamma med son om att hitta nÃ¥gra att fira jul med.” SÃ¥ fint <3 Jag hoppas mamman och hennes son fÃ¥r nÃ¥gonstans att fira jul, hade jag varit hemma pÃ¥ julafton hade de fÃ¥tt vara hos mig.

Via Giving People kunde man anmäla sig för att få hämta en kasse i Johannesparken där jag, Andrea och PT-Fia stod. Med värmande glögg, pepparkakor och så klart det viktigaste av allt julmat. Tycker det är så strongt av människor att ta sig hit och visa sig sårbara och att de behöver hjälp. Familjer kom med sina barn och var helt överlyckliga över maten.
Fick sms av Marta och hennes barn Viktor och Jonas när jag kom hem <3

Stod och pratade med en mamma extra länge, Marta. Hon hade gråten i halsen hela tiden, utan att fälla en tår. Hon hade med sig sina två sönder som var så pass unga att det var lyckligt omedvetna om hennes kamp. Hon berättade att hon varit utbildad florist i landet hon kom från att hon sökt jobb utan resultat, även i butiker. Signat upp sig på massa arbetsförmedlingssajter. Men att det var vårt med språket, trots att jag förstod henne glasklart.

Via Giving People hade en familj skänkt julklappar till hennes barn som låg inslagna och väntade hemma. Hon var så evigt tacksam för all liten hjälp. Trots att hon skrattade till ibland så såg man oron i hennes ögon, den var hjärtskärande. Oron över att hyran inte skulle räcka till tak över huvudet för hennes barn. Hur de skulle få en trygg uppväxt och hur hon skulle få mat på bordet. Hon kunde bara unna sig att vara glad i någon sekund innan tankarna skenade iväg om framtiden. Hon berättade att hon fått hjälp av skolan så hennes son skulle få fortsätta spela innebandy med sina kompisar. För att inte hamna utanför gemenskapen.

Jag bor ganska nära där vi stod, så jag bestämde mig för att springa hem och göra en stor goodiebag till familjen med massa skönhetssaker och smink till Marta och nya hörlurar till hennes söner. Det jag hade hemma.

Men jag sÃ¥g pÃ¥ henne att hennes största Ã¶nskan var att hon vill kunna ge sina barn mat pÃ¥ bordet själv. Hon var världens härligaste person. SÃ¥ nu undrar jag om nÃ¥gon av er här vet nÃ¥gon söker en Florist eller butiksjobb? Ni skulle rädda en hel familjs tillvaro. Hon skulle ge allt pÃ¥ jobbet 190 %

Snälla ge bort världens finaste julklapp och hjälp Marta att få jobb och hennes familj <3

Kan vi inte alla hjälpas Ã¥t och höras oss för? Jag ska messa tjejerna pÃ¥ Flowery idag och frÃ¥ga om de behöver hjälp. Har nästan lust att ta ett lÃ¥n och starta en blomsterbutik Ã¥t Marta själv.

Maila gärna mig om ni vet något: petra.tungarden@metro.se