Jag har vaknat av mig själv vid 06.30 nästan varje dag – klarvaken och superpigg. Varför händer det aldrig mig hemma känner jag spontant. Det vore ju förbaskat trevligt att studsa upp ur sängen på mornarna. Senaste dagarna har det kommit någon form av tångexplosion här i Tulum. Tången kommer tydligen en gång om året. Något ska de ju ha de jävlarna för att de slipper snöstorm och minusgrader eller vad säger ni.

Startade dagen med en regnbågsfrukost. Har ätit lunchportioner till frukost – varje dag. Åt nästan igenom hela menyn på Tata Tulum. Brukar inte ens äta frukost hemma. Kommer vakna med ett ringande skrik i magen nu varje morgon, får börja skämma bort mig själv med ovanstående när jag kommer hem.

Kan våra barn få ärva Markus pigment och hans lockar, tack på förhand. Efter att ha kastat ut den önskningen till universum var det dags att göra lite nytta så jag lämnade den här pepparkakan i solen och begav mig tillbaka in på hotellrummet…

För att podda med Linn. Hon har bott hemma hos oss medan vi varit iväg. Hittills har hon lyckats sätta igång ett larm, skicka ut en väktare till lägenheten och ett brandalarm, haha. Exemplarisk gäst. Tur att hon är så förbaskat älskvärd. Hon ville matcha mitt semestermode och unnade sig ett glas rött på kvällskvisten samtidigt som vi skvallrade loss. Linn har en förmåga att få mig bubblande glad. Hon är bästa kompisen alla bör ha i sitt liv.

Ni hittar senaste avsnittet här – klick, klick, klick. Vi hade lite svårt med täckningen så ber om ursäkt för det värdelösa ljudet.

Sedan jobbade jag med bloggen någon timme innan jag kastade på mig min nya blus från Dodo bar or och ett par bikinitrosor. Så himla härligt att man kan äta en bit mat på restaurang i Kalle Anka uniform.

Vi styrde stegen mot Posada Margherita.

Som är kända för sin hemmagjorda pasta. Den satt riktigt fint.

Posada Margherita är även ett litet botiquehotell som har en lummig bakgård med alldeles för många vackra krukor och vaser.

Synd att de var så stora, annars hade jag knipit en, gömt under tröjan och smugglat med mig hem.

Sedan tackade solen för sig någon timme. Vi har verkligen haft tur med vädret, det har varit en molnig dag på hela resan. Så då passade vi på att gå tillbaka till hotellet och ta en liten nap innan middagen.

<3

Det här var det första vi möttes av efter nästan en dygns flygresa om man inkluderar vår övernattning i Miami. Jag önskar att jag kunde teleportera alla er läsare hit. Sanden är len  som en smekning under foten när man går, himlen så otroligt blå och det turkosa vattnet ser ut som ett livslevande VSCO-filter.

Första semsterdagen sköljdes ner med två baljliknande sangriaglas.

Efter några timmar fick vi vårt rum som låg ett stenkast från havet. Kändes nästan som man bodde i vågorna.

Hela hotellet är täckt av sand. Jag har alltid varit ett barfota barn, bär aldrig strumpor och får jag välja så lämnar jag skorna hemma. Kanske inte det mest optimala för mina fossingars yttre. Markus har nämligen lenare fötter än mig. ”Sandpappret” kallar han mig ibland om kvällarna när jag försöker värma mina fötter mot hans ben. Och då pratar vi inte om det fina polerande pappret, utan det grova som ska bekämpa den mest obehandlade ytan. Han säger att jag skadar honom eller rispar upp hans hud. Alltså jag går ju på pedikyr, men tror alla mina år barfota har lagt grunden för mina fötters framtid. Kan ändå tycka att det kan vara en bra egenskap, med elefanthud alltså. Kan springa hur snabbt som helst på oskönt underlag, hade säkert kunna parera vassa nålar och har ett extra skydd mot glasbitar. Bara en sådan sak.

Så fina blomsterarrangemang överallt.

Den här nya bikinin från Ganni fick åka med i bagaget.

Jag vaknade redan vid 06.00 till solen som växte i horisonten. Snacka om att sitta på havets frontrow, den här bilden är tagen med min mobil, helt utan något krusidul. Jag låg helt stilla och tittade på solen i en timme. Hade sådant namaste moment.

Vi bokade boutiquehotellet Hotelito Azul i sista sekund. Så glad över det, älskade allt med Azul, önskar så här i efterhand att vi hade haft mer än två nätter.

Sedan gick vi ner till frukosten, det första man möts av är ett hav av färska frukter och grönsaker.

Sluta tänk om man kunde få sådan här pangfrukost varje morgon.

Sedan tog vi en ny promenad. Älskar Markus nya skjorta från Nikben i frotté, det är en killkompis till mig Niklas som grundat märket. De har ju tidigare bara gjort badshorts men nu släpper de även plagg.

Skönt att man hade en liten grundbränna från Thailand. Dock är solen riktigt stark här, smörjde in mig med 30 hela dagen igår men lyckades ändå bränna mig rejält.

Sedan traskade vi tillbaka och drack varsin corona.

Ute på terassen.

Pressbild. (Ville visa den maffiga entrén, men det var så mörkt och så svårt att fånga på bild).

Aftonen spenderades på Gitano och trots att de missade vår huvudrätt var det helt magiskt. De kompenserade och bjöd på den godaste cheesecaken jag någonsin stoppat i min mun. Uttrycket ”smälte i munnen” fick en helt ny innebörd. Och hur ofta får man egentligen äta efterrätt till huvudmål. Allt detta skedde med ett liveband som spelade merengue mitt bland alla resturanggäster.

Det känns nästan som att du äter middag mitt ute i djungeln med kristallkronor som dinglar från grenarna. Eftersom jag och Markus bubblade av energi så fortsatte vi kvällen med en drink på Papaya Playa Project.

Men vi blev inte så långlivade, men det var häftigt att se. Som en stor nattklubb mitt på stranden med palmer som väggar.

I det här inlägget förekommer reklam för El Blok.

Har massa bilder kvar från vår Vieques resa som jag glömt visa er. Det som var det absolut bästa med resan var att hotellet El Blok hade styrt upp så mycket roliga aktiviteter för att vi skulle få se så mycket av ön som möjligt och verkligen se allt som hotellet hade att erbjuda. Med andra ord passade den här resan mig som handen i handsken, kan få lite panik av att bara ligga still och sola.

Först cyklade vi till en helt magisk strand, där vår guide klättrade upp och plockade ner kokosnötter från palmerna.

Jag älskar verkligen kokosvatten – och att dricka det direkt från kokosnötten känns ju extra festligt (och nyttigt!). Helt sjukt att han bara kläddrade upp tio meter i en palm, bara sådär, haha.

Vi var helt ensamma på stranden. Man blev lika bländad av det blåa vattnet varje gång.

Vi hann med tre ständer innan vi vände tillbaka med cyklarna för att bege oss ut på nästa äventyr.

Men först var det dags att äta en riktigt fin taco.

En pulled pork himmelsk taco. Mums!

Nästa stopp var ute i djungeln. Där en gammal sockerfabrik, Sugar Mill, legat som hela ön cirkulerade kring förr, mycket fanns bevarat från den tiden.

Perfekt gå-på-guidad-tur i djungeloutfit, haha.

Saknar det här härliga gänget. Hade så satans kul med dem under resan.

Sedan hoppade vi in i bilen igen och begav oss till en grym snorklingspot.

Tycker den här baddräkten som jag la vantarna på förra året är så himla söt. I min favoritfärg dessutom.

Jag skulle inte direkt säga att jag är en naturlig snorkeltalang. Snarare motsatsen. Får alltid kramp i fötterna när jag paddlar och får ofta kallsupar och immade glas. Medan Lorpan är rena rama fisken. Han spenderar mer tid i havet än på land under våra semestrar.

Så klart vatten.

Sedan åkte vi tillbaka till El Blok där alla börjat samlas på takterassen för att inta solnedgången. Varje kväll så spelar en dj eller liveband på terassen som är så minglig.

Jag beställde in en mastadont korv till middag.

Och fick i mig en och annan drink tillsammans med det här gänget.

Sedan var det dags att ta in den här brinnande solnedgången.

Skål!

Sista gången jag säger det, men förbannat trevlig takterass. Och så fint och enkelt inrett.

I det här inlägget förekommer reklam för El Blok.