Gårdagen spenderades flängandes mellan olika kontor. Jag hann iallafall få några minuters kvalitetstid på NO18.

Efter jobbet cyklade jag hem och svidade om snabbt. Mitt hår var flottigt så gjorde en uppsättning med en säkerhetsnål, hittade inget hårspänne, haha. Sedan slängde jag på ett par mörka läppar och mina nya örhängen från Raven Jewels. Ögonbrynen är ju ganska mörka första veckan så tänkte att det var lika bra att balansera ut dem med en matchande mörk läpp.

Kvällen till ära skulle jag nämligen på NK-galans pre-galamiddag. Först hann jag med ett glas skumpa med Forni, Freddie och Daniel på Hallwyska. Känner mig så fin och uppklädd i den här klänningen från C/meo Collective – (annonslänk) finns här! 

Har ju nästan aldrig uppsatt hår, men kände mig väldigt fin med lite hår bakåt.

Emilia hade bjudit in ett gäng till Brobergsmatsal för att vi skulle få en försmak på den riktiga NK-galan som äger rum nu på fredag. Blev placerad bredvid de här härliga damerna.

Emilia är en så proffsig talare. Hon intervjuade olika modeprofiler, b la designern Fadi el Khoury. Han har ju sin ateljé på NK i Rosenrummet.

Fadi tog oss med bakom kulisserna och vi fick en närmare inblick hur det makalösa hantverket går till som ligger bakom varje skapelse.

Finner inga ord för den här klänningen! Wow!

Till förrätt fick vi in det här konstverket signerat Franzén. En laxtartar. Så fint att dekorera med blommor.

Till varmrätt severades det en saftig köttbit och gulbetor.

På fredag på galan ska Emilia bära en klänning som är skapad i en 3D maskin. Den är inspirerad av en gammal Chanel klänning, som fått sig ett ansiktslyft. Så peppad på att se den på!

MALLA BRYNEN

Gissell börjar med att ritar upp brynen utifrån ens ögonmått med en kompass. Det finns tydligen ett gyllene snitt som man följer. Vet inte om det skiljer sig från de olika metoderna, men deras metod heter iallafall Phi Brows.

MÄTNING

Sedan mäts avstånden i Phi Brows app, så man ser att formen är symmetrisk och formen rätt.

MICROBLADNING

Sedan är det dags att ta ett djupt andetag. Jag tycker nämligen att det gör ganska ont när Gissell sätter igång med verktyget och rispar i huden. Men känslan varierar från person till person. Min kompis tyckte knappt att det kändes. Man skrapar väldigt ytligt på huden med många tunna nålar och tillsätter därefter en individanpassad färg. Gissell följer den naturliga stråriktningen (om strån finns) och den naturliga färgen på stråna – inte hårfärg eller kundens egna önskemål.

Först bränner man av ett varv utan bedövning. Sedan duttar hon på något härligt (bedövningsdroppar) som gör att man tappar känseln helt och sedan går hon loss med ett varv till. Då känns det knappt.

LÅT FÄRGEN VERKA

Sedan är det dags för steget jag själv döpt till: ”Angry Birds”. Då får man ligga och verka med färg i cirka tio minuter. Då brukar jag ta tillfället i akt att skicka roliga selfies till alla jag känner. Det brukar vara hemskt uppskattat av min omgivning.

EFTER

Festlig närbild eller hur? Bjuder på den! Hur kan man redan ha tappat all form av bränna? Okej, nu struntar vi i i mitt dåliga pigment och så riktar vi istället strålkastarljuset mot de sprillans nya ögonbrynen. Hello perfection!

Första dagarna kan de upplevas som skarpa, mörka och tjocka men redan efter en vecka har de blivit ljusare och mjukare. Det tar en vecka innan det har läkt på ytan och fyra veckor innan det är helt läkt, först då kan man se resultatet. Hur länge håller då resultatet? Det varierar från person till person.  Har man fetare hy brukar man oftast behöva göra en påfyllning tidigare än en person med väldigt torr hy. Det är ofta en kombination av terapeutens utförande, din hudkvalitet och hur du tar hand om brynen efteråt.

Jag har ju såklart glömt att posta de sista bilderna från vår Italien resa. Eller jag har massa bilder kvar, ska försöka få ut alla den här veckan. Men innan jag glömmer det vill jag verkligen bara passa på att ge ett stort tack till min kompis Louise som börjat jobba på In Italia som skräddarsyr resor till Italien och hjälpte oss boka hela semestern. Det här var ingen sponsrad resa. Men däremot har vi fått lite extra hjälp med bokningar och service i världsklass.

Louise har verkligen varit så hjälpsam och sett till att vi hamnat på de absolut bästa restaurangerna och ansvarat för att vi sett det man måste se – dessutom fick vi panikhjälp när väderapparna visade storm och ösregn i Como de resterande semesterdagarna. Vi bestämde oss för att strunta i våra sista nätter i Tremezzo, checka ut ur lägenheten tidigare och köra fyra timmar bort till Piemonte där solen sken. Då hjälpte Louise kollega oss att scanna av hela Piemonte för att hitta ett ledigt ställe som vi kunde bo på de sista tre nätterna. Han hittade ett litet nyöppnat boutique hotell, Villa del Borgo som är ett av de mysigaste hotellen jag bott på. Blev så bra kompis med Patrizia och Dario som hade hotellet.

I Tremezzo hade vi hyrt en lägenhet som låg precis vid vattnet, supercentralt och var helt nyrenoverad. Bäst av allt? Överkomlig prislapp!

Tips, tips, tips!

Vill ni kika närmare på hur vi bodde kan ni klicka här!

Som sagt jag vill verkligen bara ta tillfället i akt att tacka från mig, Sara, Daniel och Markus <3 Vi kommer till hundra procent åka med er igen!

Som sagt sista kvällen öppnade sig himlen och det blixtrade var och varannan minut.

Blev ganska glad när vi möttes av den här utsikten efter fyra timmars bilresa. Pangutsikt och sol!

Hotellet var så när på fullbokat. Det enda som fanns ledigt var deras svit, så vi bestämde oss för att dela på den. Så vardagsrumssoffan fick agera bäddsoffa. Hotellet är en ombyggd gammal kyrka. Det hade öppnat tre månader tidigare, så allt var sprillans nytt.

Rummets pärla? Badrummet!

Den här sänggaveln förtjänar ett blogginlägg för sig. Dessutom blev jag förälskad i sänggaveln. Vi lyckades iallafall flirta till oss the master bedroom.

Vi slängde av oss kläderna och sprang ner till poolen.

Och beställde lunch ner till poolen som Dario slängde ihop till oss. Kändes verkligen som man bodde hemma hos ett mysigt par som tog hand om en.

Sedan svidade vi om…

Och traskade ner för kullen in till stan.

Patrizia hade tipsat om ett hennes favoritställe i Canelli, Enoteca. Jag grundade med en risotto till förrätt som inte var av denna värld.

Blev så glad när jag insåg att jag skulle få ner hela varmrätten också, då den var i perfekt storlek efter min tämligen tunga förrätt. Jag hade beställt anka. Rätten innehöll alla smaker, minns första tuggan som att det var igår. Den var söt, syrlig och smakade vilt.

Sedan avslutade vi middagen med grappa och delade på den godaste efterrätten jag ätit hela mitt liv. Det var en vispad pannacotta med kolakräm. Alla var överens – det var det godaste sötsaken vi ätit.