Jag skäms ihjäl, men jag har ju inte svarat på era frågor. Hur kan jag ha missat det – ber verkligen om ursäkt. Nu är det skärpning – nu kör vi Q&A varje vecka.

Har ni fler frågor om vad som helst – kommentera i inlägget <3


Håller just nu på att besluta mig om vad tusan jag ska på mig när jag traskar ner mot altaret. Jag vill så gärna svänga förbi Elsas ateljé och prova lite olika modeller med mina tärnor. Tror jag är inne på en modell med en liten ärm eller hellång ärm. 

Berätta mer om bröllopet och hur ni planerar och drömmer kring det:)

Bröllopet är i rullning. Just nu står vi och stampar lite för vi är fortfarande på jakt efter en location som känns 100 % rätt i magen och inte ruinerar oss fullständigt. Vi kommer nämligen att gifta oss utomlands. Men ibland känner jag bara att jag har lust att skita i våra utlandsdrömmar och säga ja till varandra i Sverige. Allt vore så mycket enklare då – men jag tror att vi har ett riktigt härligt ställe på g som förhoppningsvis går i hamn nu i veckan eller nästa.

Berätta 3 saker vi inte vet om dig (alltså inte typ tråkiga saker).

Oj, vad svårt. Hmm…

1. Min kompis frågade om jag hade en dold talang på en förfest och jag kom inte på något. Då kollade hon på min hand och sedan på min mun slutligen sa hon:”Jag tror du kan få plats med hela din näve i käften”.Och mycket riktigt den fick rum. Helt orelevant men tydligen ett bra partytrick.
2. Jag är helt värdelös på att härma dialekter. Alltså Markus skäms när jag ska börja härma göteborgska. Min spanskalärare sa att mitt uttal lät som finska.
3. Jag är löjligt tävlingsinriktad. Jag älskar att tävla i alla former av idrotter och dessvärre dessutom en ganska dålig förlorare.

Vad jobbar dina syskon med?

Ludde går i skolan fortfarande. Lollo går en ettårig smedutbildning på Nyckelviksskolan – hon är familjens kreatör. Millo har pluggat utomlands i flera år men har äntligen flyttat hem och arbetar som projektledare på Älvsjömässan.

Vad är du och Markus mest oense om i erat hem? Tack för superblogg! Trevlig helg!

Om mina påsar i hallen (att det är stökigt). Eller vem som druckit upp den sista cola lighten – då är det hus i helvete kan jag lova. Förr bråkade vi ofta om vem som skulle handla mat, men sedan vi började med Mathem slipper vi det gnabbet då det levereras till dörren. Amen. Ibland tjafsar vi också om vad vi ska beställa på Foodora.

Så här med facit i hand känns det inte som vi har speciellt stora problem just för tillfället iallafall, haha.

Hej! Hur länge planerar ni att bo kvar i er nuvarande lägenhet? Misstförstå mig inte, den är HELT fantastisk. Bara nyfiken på hur tankarna går. Hus? Större lägenhet? Renovera igen?

Kommer nog inte flytta till hus på ett bra tag, men ska jag vara ärlig kliar det lite i fingrarna. Jag älskar att renovera eller jag älskar att se ens vision växa fram och bli verklighet. Men vi trivs sjukt bra i området och våra grannar är tiopoäng. Nu är ju inte heller marknaden optimal för försäljning och det ligger inte så mycket objekt ute. Jag vill gärna bo i en liknande lägenhet med karaktär och stuckatur – så det rår på vad Hemnet har att erbjuda i sitt sköte.

Tänk om det alltid kunde se ut som det gör på bilderna.

Hej, jag har alltid haft en fundering gällande jobbet som stylist och hur det går till när ni lånar kläder/smycken/väskor osv.
Lånar du från butik eller hos ett kontor? Lämnar ni sen tillbaka till butiken? Min fundering är väl om jag köper saker i butiken som kan ha burits av andra under fotografering eller liknande haha! Du skriver ju ibland att du bär kläderna som är till låns och sen lämnar tillbaka sakerna.
När du köper loss, betalar man fullpris då?
Vad händer om ni skadar eller smutsar ner kläderna?
Måste vara sjukt svårt att inte köpa typ ALLT man får låna hem :)

Sen vill jag bara tack för en peppig och härlig blogg, vi är jämngamla och jag har följt dig sen SheCity tiden och när vi båda gick på gymnasiet, känns som att du är en nära vän liksom :) KRAM till dig!

Hola men tack fina du <3 VAD GLAD JAG BLIR! Haha, SheCity det var tider det!

Märkena har antingen hand om sin PR inhouse eller så hänger deras kollektioner på presskontor. Presskontoren i sin tur lånar ut kläder till magasin, influencers, programledare etc. Dessvärre finns det ofta bara ett exemplar av varje klädesplagg.

Detta är alltså inget som säljs vidare sen utan plagg som endast är till för utlån. Presskontoren har fått kollektionerna långt innan de finns i butik. Så nu om någon vecka är det nämligen dags för alla märken att visa sina höstkollektioner och kort efter det byter presskontoren säsong till höst. Självklart hänger vissa vår/sommarplagg kvar – med då är det främst kommande säsongens om hänger där då magasin har lång pressläggning.

När vi råkat förstöra plagg under plåtningar och lånat från butik så måste vi oftast köpa loss plaggen. Jag minns när jag och Carro var helt nya på Metro Mode och lyckades förstöra en Herméssjal för 8000 kronor, då fick vi en pressrabatt – men våra chefer var ändå tvungna att punga upp 6000. Modellen hade sjalen runt halsen och det blåste som tusan så sidentyget blåste upp och fastnade i hennes läppglans som lämnade en stor fläck.

Var dig själv <3

Hej Petra,
hur gör man för att få ett bättre självförtroende? Och hur blir man ett socialt geni?
Jag tycker du verkar så stark och härlig som person, och att du verkar vara en fena i sociala
sammanhang så jag undrar om du har några råd.

Vilka fina ord, det värmer <3 Jag skulle kanske inte påstå att jag är ett socialt geni men tycker det är väldigt kul att lära känna nya människor.

Det här låter klyschigt men jag tror allt i grund och botten handlar om att älska sig själv, respektera sig själv och våga vara sig själv till fullo. Jag tror att det bästa sättet att få ens självförtroende att växa är att vidga sina vyer och våga ta dig an nya utmaningar, då växer du som människa. Sätt upp tydliga mål och genomför dem. Varje litet steg i rätt riktning kommer få dig att räta på ryggen. Sedan tror jag stenhårt på att övning ger färdighet.

För mig handlar det sociala i grund och botten om nyfikenhet. Jag älskar att lära känna nya människor och integrera. Om du tycker det är jobbigt tror jag att du istället för att fokusera på vad du ska säga eller hur du framstår ska lägga all energi på den andra människan – och sedan kommer det flyta på av sig själv. Men var nyfiken och genuint intresserad. Ta babysteg. Börja med att öva på folk du möter i vardagen, säg något kul till killen i kassan på ICA eller busschauffören – tillslut kommer du inse att det inte är så farligt.

Var passionerad, prata med hela kroppen, ha självdistans och bjud på dig själv. Lycka till fina du!

Minns ni hur hallen såg ut när vi köpte lägenheten? Som ett stoppljus! Fina bevarade detaljer men inte riktigt min färgpalett och till detta ett obehandlat trägolv som man knappt vågade sätta sin fot på utan att lämna bestående spår efter sig.

Dörren som vi har öppnat upp helt gick in till deras barnrum, men in till vår garderob. Mamma skrek ju av lycka när vi köpte lägenheten, hon trodde nämligen att vi skulle bli tre. Garderoben till höger visade sig ha ett avlopp så vi valde att bygga ut den och förvara tvätt- och torktumlare där.

Så här såg min inspirationen till hallen ut – klick. 

Vi valde att göra hallen riktigt mörk och måla in alla hyllor och skåp. Sedan la vi ett blågrått marmorgolv. Så här ser hallen ut på bild, men oftast ser verkligheten snarare ut som ett bombnedslag. Nu jäklar ska jag ta tag i kaoset. Jag har lite skoförvaring i garderoben men inte tillräckligt, så jag tänker att jag ska bygga en hylla som slukar massa pjucks.

I den platsbyggda hyllan i garderoben vill man ju bara ställa flotta skor som är fina att se på inga leriga ankelbots där klacken fått tacklats med grus.

Inser när jag ser på bilderna hur mycket finare det var med mattan från Kasthall. Dessvärre var den lite för liten för garderoben. Kanske ska lägga in den där iallafall över heltäckningsmattan.

Så här ser hallen oftast ut. Översvämmad av jackor, påsar och skor som fäller krockben på en. Markus blir tokig på mig det är nämligen bara jag som bär ansvar för att hallen ser ut som den gör.

Här tänker jag bygga en skohylla med två plan. Eller det blir ju tre om man räknar med det översta hyllplanet.

Hannalicous platsbyggda bokhylla blev ju riktigt bra! Det är Lojs en bekant till mig som ritat och byggt den.

Jag ska få hjälpa till att renovera min lillasysterslägenhet nu och är lite sugen på att bygga en liknande lösning i hennes etta.

Sedan ska elementen få sig ett litet ansiktslyft eller snarare ett helt nytt yttre.

Vill ni se hela renoveringen, rum för rum – klicka här!

Det här året ska jag fokusera på saker som gör mig glad – och sluta upp att göra saker som jag inte vill, i situationer där jag faktiskt har ett eget val. Jag kan vara rätt konflikträdd och har ibland svårt att säga nej. Det är nästan som att jag känner en överdriven ängslan när jag ska avsluta något – att den andra personen ska bli ledsen eller besviken. Det har blivit så mycket bättre senaste åren och jag försöker verkligen jobba på den sidan. Det är inte det att jag inte har skinn på näsan, utan mer att jag känner en skyldighet inför folk. Vet inte riktigt vad det bottnar i.

Det hade egentligen ingenting med det här inlägget att göra, förutom det faktum att rida är något som i högsta grad gör mig helt bubblande lycklig. När vi närmade oss stallet kändes det som när jag gick i skolan och studsade in i matsalen för det visade sig vara pannkakor med grädde och sylt till lunch.

När jag hoppar upp på hästryggen så är jag hundra procent närvarande. Exakt samma ”stänga ute världen och bara vara i nuet” känsla hade jag när jag surfade i Costa Rica. Det finns ingen tid, inget rum. Det enda som hörs är vågorna som skvalpar mot din bräda och ditt enda fokus är att fånga den perfekta vågen. Helt plötsligt har det gått fyra timmar och du vaknar upp ur din dvala och undrar när stranden fylldes med barnfamiljer och hundar, den var ju nyss tom.

Många säger att de upplever den sinnesnärvaron när de yogar, men då tänker jag istället på precis allt. Tycker nästan att det är svårare att parera tankarna då.

Dasha började gå på ridskolan redan för ett år sedan. AP Ridutveckling ligger typ 20 minuter från stan med bil, så det blir ju ett litet projekt men det är väl investerad tid. Eftersom både jag, Mira, Fingal och Sara är gamla hästtjejer så frågade vi om vi fick haka på. Så nu är vi en liten ridgrupp som kommer rida tillsammans på tisdagar.

Känner redan att detta är ett riktigt bra beslut, var lite tveksam eftersom det ändå tar runt tre timmar varje gång.

Jag fick rida en svart hingst som heter Goliath.

Spana in puddingen. Så ståtlig häst. Jag känner att jag och Goliath kommer bli ett riktigt radarpar.

Vad kallt det var i stallet. Trodde mina fingrar skulle trilla av under lektionen. Jag kittade upp mig med nya ridbyxor, skor och hjälm idag – men glömde handskar. Dock lyckades jag köpa ett par tok för små ridbyxor, de gick verkligen inte att knäppa som tur var hade jag träningsbyxor på mig så de fick gå an.

Häst är bäst. Jag gick på ridskola när jag var yngre, alltså vi pratar för typ 18 år sedan. Sedan har jag mest ridit när tillfället funnits utomlands, så jag är ju långt ifrån erfaren ryttare. Det ska verkligen bli kul att lära sig mer men framförallt förbättra tekniken.

Jag och Carro spontanred när vi var på Palma därav våra chica outfits. Baddräkt och träningsbyxor.

Lyckoruset när jag galopperande i en guldglittrande solnedgång på Quasimodos rygg på andra sidan jorden i 25 graders värme kommer jag aldrig att glömma.

Åh, herregud minns ni när jag var med i TV4’s stjärnkusken?

Då rörde det sig i och för sig om trav, något jag gärna hade gjort igen. Vilken adrenalinkick. Kommer aldrig glömma den gången jag fick köra mitt första race på Solvalla, snacka om pulshöjande aktivitet.

Markus hade aldrig suttit på en hästrygg så när vi var i Vieques så lurade jag med honom på hans första premiärtur. Han och Paco blev vänner för livet.