Jag har vaknat av mig själv vid 06.30 nästan varje dag – klarvaken och superpigg. Varför händer det aldrig mig hemma känner jag spontant. Det vore ju förbaskat trevligt att studsa upp ur sängen på mornarna. Senaste dagarna har det kommit någon form av tångexplosion här i Tulum. Tången kommer tydligen en gång om året. Något ska de ju ha de jävlarna för att de slipper snöstorm och minusgrader eller vad säger ni.

Startade dagen med en regnbågsfrukost. Har ätit lunchportioner till frukost – varje dag. Åt nästan igenom hela menyn på Tata Tulum. Brukar inte ens äta frukost hemma. Kommer vakna med ett ringande skrik i magen nu varje morgon, får börja skämma bort mig själv med ovanstående när jag kommer hem.

Kan våra barn få ärva Markus pigment och hans lockar, tack på förhand. Efter att ha kastat ut den önskningen till universum var det dags att göra lite nytta så jag lämnade den här pepparkakan i solen och begav mig tillbaka in på hotellrummet…

För att podda med Linn. Hon har bott hemma hos oss medan vi varit iväg. Hittills har hon lyckats sätta igång ett larm, skicka ut en väktare till lägenheten och ett brandalarm, haha. Exemplarisk gäst. Tur att hon är så förbaskat älskvärd. Hon ville matcha mitt semestermode och unnade sig ett glas rött på kvällskvisten samtidigt som vi skvallrade loss. Linn har en förmåga att få mig bubblande glad. Hon är bästa kompisen alla bör ha i sitt liv.

Ni hittar senaste avsnittet här – klick, klick, klick. Vi hade lite svårt med täckningen så ber om ursäkt för det värdelösa ljudet.

Sedan jobbade jag med bloggen någon timme innan jag kastade på mig min nya blus från Dodo bar or och ett par bikinitrosor. Så himla härligt att man kan äta en bit mat på restaurang i Kalle Anka uniform.

Vi styrde stegen mot Posada Margherita.

Som är kända för sin hemmagjorda pasta. Den satt riktigt fint.

Posada Margherita är även ett litet botiquehotell som har en lummig bakgård med alldeles för många vackra krukor och vaser.

Synd att de var så stora, annars hade jag knipit en, gömt under tröjan och smugglat med mig hem.

Sedan tackade solen för sig någon timme. Vi har verkligen haft tur med vädret, det har varit en molnig dag på hela resan. Så då passade vi på att gå tillbaka till hotellet och ta en liten nap innan middagen.

<3

Efter två nätter på Azul tog vi vårt pick och pack och begav oss till Tata som Forni hade tipsat oss om. Det låg bara ett stenkast bort från det andra hotellet.

Tata är nyöppnat prisvärt hotell. Som Forni skrev man får väldigt mycket hotell för pengarna. Dessutom är personalen här bland de charmigaste människorna jag träffat. De har alltid ett leende på läpparna och skrattar konstant. Jag och Markus har typ blivit bästis med alla i baren. Det är därför jag älskar mindre boutiquehotell, man bygger relationer. Man lär känna personalen, det blir mer som ens vänner. Jag älskar alla handgjorda trädetaljer.

Om ni ska bo här tycker jag att ni ska maila och säga att ni vill bo ocean front så försöker de fixa det. Säg också att ni vill bo på våning två eller tre. Vi bor på botten och det är också bra, men det är ju trevligare att komma upp en bit för då känns det som man bor i havet. Men vi bokade ju i sista sekund, så det var tokfullt.

Alltså frukosten här i Tulum. Jag har bestämt mig för att prova igenom hela menyn. Ofta är jag tråkig och äter samma sak alla dagar, men nu plötsligt händer det. Hittills har jag jobbat mig igenom: Sunny side up, Avocado Toast, Enchilladas, Omlett.

En av kvällarna åt vi middag på Mur Mur som flera tipsat om. Du möts av en bar omringad av gungor så du kan gunga i dig drinken medan du väntar på ditt bord.

Jag tror att jag valde helt fel rätt här. Jag fick en köttbit med typ 80 % fett vilket tydligen var rätten. Man skulle blanda fettet med köttet. Det var verkligen inte för mig, kunde knappt äta en tugga. Men det var nog jag som gjorde fel val.

Tycker verkligen om min nya väska från Staud som jag köpte innan Thailand.

Alla ställen ser ut som små bohemiska hippiehak med en triljon lampor och ljus.

Efter Mur Mur kollade vi i lite butiker och tog en drink innan vi åkte hem och la oss. Alla butiker är fyllda till bredden av linne, transparenta tyger, korgväskor. Jag hade gärna plockat med mig rubbet hem, dessvärre är det ruggigt dyrt. Bara en liten baddräkt går på två tusenlappar, rimligt. Men däremot kan man ju fönstershoppa och inspireras lite. Markus tycker jag är knäpp som vill kolla, även fast jag vet att jag inte har råd eller kommer köpa något.

Sedan blev det morgon igen. Jag har vaknat av mig själv 06.30 sharp varje morgon, typ på klockslaget.

När klockan slog åtta begav vi oss till Bejuco en pärla som ligger lite undangömd som en kompis hade tipsat om.

Vet inte riktigt vad jag gör med min mun, men älskar den här klänningen. Den åker med varje semester, älskar plagg man slipper ha bh i.

När man slingrat sig in på en liten stig känns det som att man kliver rakt in i en saga. En öppen eld, så hyddor utrustade med små sittpuffar och ett litet bord.

Man kan alltså äta middag i tälten belägna precis vid havet eller bara ta en drink i sin lilla koja under den klara stjärnhimlen.

Dock blåste det ganska mycket så jag och Markus valde att hoppa runt. Vi startade vårt bordhoppande med ett glas rött vid brasan.

Sedan slog vi oss ner längst ner på stranden vid ett bord. Jag tycker det är ganska skönt att ”sitta ordentligt” när man äter.

Sedan avslutade vi vårt besök med att krypa in i den här kojan och snacka strunt. Om jag någonsin äger ett landställe kommer en sån här svävande koja toppa min wishlist.

Av en slump gick vi förbi en bar där ett magiskt band spelade så vi smet in och lyssnade en stund.