Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

I natt vaknade jag i panik igen av sömn paralys…

Klockan är 03.45. Jag kan inte röra mig det står någon i rummet som kommer närmare. Jag försöker skrika, men det går inte. Jag har hamnat i samma tillstånd minst tio gånger i natt. Försökt hålla kroppen vaken mellan varven. Nästan legat på Markus. Hört hjärtat slå så hårt och fort att jag tror att det ska slå sig ur kroppen. Kan inte röra en muskel, hela kroppen rycker. Det enda jag vill göra är att vakna upp från mardrömmen. Eller är det en mardröm? För jag ser ju rummet och allt så tydligt.

Tillslut kommer jag ur tillståndet och skriker så högt i panik att jag väcker hela huset och gråter hysteriskt. Välte ut ett helt glas vatten över hela sängen och sängbordet för jag slängde mig ur sängen i panik. 

Jag har fått sömnparalys förut, flera gånger. Men aldrig någonsin som i natt, det var så verkligt. Jag tvingade till och med Markus att tända lampan och leta igenom hela rummet. Han var tvungen att vara vaken med mig i en timme för jag vågade inte somna om.

Senaste åren har det kommit oftare. Folk som inte upplevt tillståndet förstår inte vad jag pratar om. De tror att jag överdriver, men det är det läskigaste jag varit med om. Är helt slut efter den här natten. Knappt vågat somna om. Förstår inte vad det beror på. Får det ibland i omgångar och sedan är det borta i flera månader, ibland år innan det kommer tillbaka.

”Sömnparalys brukar inträffa när man precis ska somna eller precis ska vakna och det innebär att musklerna sluta fungera. Det beror på att hjärnan stänger av kroppens system för att man inte ska röra sig när man drömmer. Det enda som rör sig är ögonen under ögonlocken, i övrigt är man ganska stilla. Men om man får sömnparalys stängs muskelkontrollen av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig – fast man är vaken. Det här tillståndet kan vara otroligt plågsamt för dem som upplever det – i synnerhet dem som får det ofta. Det är som att vara i en mardröm och många känner det som att de håller på att kvävas eftersom att man drabbas av förlamning och hallucinationer.”

Sinnet är alltså vaket, du ser – men du kan inte röra kroppen eller använda rösten. Du försöker men det går inte, du är helt paralyserad. Du ser skuggor och upplever rummet du befinner dig precis som det ser ut. Precis som hon beskriver i trailern är det. 

Kanske är en stressfaktor? Har massa jobb som hänger över mig och ska flytta och packa ihop hela lägenheten när jag kommer hem på mindre än en vecka och blev ännu mer stressad över det igår kväll.

Jag vet inte, men så jävla läskigt är det. Har ni fått det? Känner ni igen er? Kan man göra något åt det?

Många forum skriver att man istället borde utnyttja tillståndet för att det är ett förstastadium till utanför kroppen upplevelser. Jävligt flummigt, men ibland när jag fått det så känns det som att jag åker rutschkana ur min egen kropp. Som att jag är en flubby som flyter ut ur kroppen och rinner ner på golvet. Men när jag vaknar så ligger jag i sängen. Är jag utanför kroppen då? Haha, flumigaste inlägget jag skrivit men kände bara att jag var tvungen att skriva av mig om det.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
63kommentarer
  • Jag drabbades inatt för första gången i mitt liv.
    Det hela började att jag sov på sidan , vilket jag alltid gör- och plötsligt vaknar av att jag inte kan röra mig. Jag försökte skrika och röra mig men det gick inte och en panik uppstod.En väldigt skrämmande känsla.

    Viktor 2016-11-15 08:06:01
    Svara
  • Man kan inte röra på sig eftersom det är en demon som sitter på en. Det finns en känd fransk tavla från 1700-talet som visar att det är något som sitter på en. Dessutom står det på de heliga skrifterna. Skuggorna och närvoro man känner är riktiga. Många säger att man ska undvika ligga på rygg, ja det ska man och man ska helst sova mot höger sida.

    Anonym 2016-08-03 16:37:41
    Svara
  • Hej! Jag får bara det när jag ska sova och ligger på rygg aldrig nånsin då jag ligger på sidan! Ville bara nämna det! Sen jag började ligga mer på sidan har jag aldrig det! :)

    Katja 2016-02-03 00:12:02
    Svara
  • Hej!
    Jag har drabbats av sömnparalys i flera år. Jag fick det första gången när jag var 16 år och då blev jag lika förskräckt som du beskriver det. Jag vågade inte sova, jag skämdes för att prata om det (alla tyckte att det jag beskrev bara lät konstigt och sjukt) och det var ingen som kände till vad detta var. Jag började forska runt på internet och hittade ett klipp på youtube som beskrev exakt vad som hände. När jag då fick veta att detta inte är farligt, och att det bara är min egen hjärna som skapar dessa sömnparalyser, tog jag kommandot över mig själv och tänkte ”Det är jag själv som framkallar detta, då kan jag ta bort det också”.

    Idag är jag nästan helt fri från dessa hemska sömnparalyser, 5 år senare. Ibland kommer dem tillbaka, och då har jag små knep, som många andra också skrivit här, vicka på tårna, sov på sidan eller på magen, och om du är inne i paralysen- påminn dig själv om att det inte är på riktigt och försök att väcka dig själv genom tvång.

    Hoppas du lyckas tygla dessa hemska paralyser, för dem är verkligen det mest skrämmande man kan uppleva.
    Kram och tack för en fin och inspirerande blogg <3
    /Maja

    Maja 2016-01-09 12:49:19
    Svara
  • Hej Petra och alla andra med detta problem! Har själv haft sömnparalys i flera år och det är otroligt obehagligt. Vet inte om någon tipsat om det ovan, men när ni är inne i en sömnparalys, koncentrera er på att röra era tår och er tunga. Dessa områden på kroppen är nämligen inte ”paralyserade” och jag vaknar alltid direkt när jag vickar på tårna. Det kluriga är att i sömnparalysen påminna sig själv om att det inte är på riktigt och försöka väcka sig själv med dessa knep. Hoppas det kan hjälpa någon! Lycka till!

    Johanna 2016-01-08 15:22:27
    Svara
  • Jag har oxå upplevt detta i många år, men det går ibland väldigt lång tid mellan. Men den senaste tiden dyker det alltid upp stora spindlar som kryper i mitt ansikte eller hänger ner precis vid mitt ansiktet. Det är så verkligt att jag vaknar av att jag kaster kudden eller täcket som en galning för jag tror att den är på mig! Det är hemskt men jag vet någonstans att detta inte är på riktgt och kan lugna ner mig snabbt. Även min pappa och syster lider av sömnparalys i omgångar!! Obehagligt men ofarligt

    I.k 2016-01-08 11:40:39
    Svara
  • Upplevde nästan exakt samma sak när jag var i Cypern i somras, det värsta jag varit med om, så himla obehagligt. Blev lite lugnare när jag läste att det var ganska vanligt. Sjukt läskigt iallafall!

    Frida 2016-01-08 00:47:58
    Svara
  • Petra, jag upplevde exakt samma sak när jag och sambon var i Barcelona förra året, där den jag såg komma närmare var ett monster med flera armar som höll fast mig, jag försökte skrika utan att lyckas, men när han skulle ta stryptag vaknade jag och skrek så högt att hotellpersonalen kom springande. Jag tror jag grät konstant i en timma efter det, så verkligt och så otroligt obehagligt att man inte kunde röra sig eller skrika trots vad man såg. Usch, bland det värsta jag ”varit med om”! Jag hoppas du lyckas somna gott resterande nätter, tog mig några nätter med tänd lampa innan man kunde slappna av ordentligt igen..

    Vad skönt att man inte är den enda som haft denna upplevelse!

    Alexa 2016-01-07 20:15:31
    Svara
  • Hej!
    Samma sak händer mig flera gånger i veckan och har gjort det i 4 år nu. Tycker inte det är så läskigt längre för jag kan på något sätt tänka under tiden att det är en ”dröm” . Mig händer det oftast på morgonen innan jag ska vakna så därför har jag alltid larm på, även när jag inte behöver. När jag vaknat ”hetsigt” händer det aldrig, så testa en hemsk larmsignal så kanske det hjälper på morgonen :)

    Frida 2016-01-07 15:19:26
    Svara
  • Hej Petra! Det har hänt mig flera gånger. Jag får det ca 5-10 ggr per år. Och oftast i perioder när det är stressigt eller om jag sovit dåligt natten innan. Jag tycker också det är sjukt obehagligt varje gång men har fått höra från läkare att det är helt ofarligt. Mitt tips till dig är att i den stunden hålla sig lugn (jag brukar inombords gripas av panik eftersom det borde är omöjligt att andas, röra sig och prata) men tanken på att det snart är över och att jag ska hålla mig lugn gör att det känns som att det går över fortare. Jag måste säga att det är skönt att läsa om detta. Jag har varit orolig att det bara är jag och några enstaka personer som haft det.

    Tack för att du nämner det i din blogg!

    Mvh
    Emily

    Emily 2016-01-06 23:51:40
    Svara
  • Åh fy! Jag hade en riktigt hemsk sån för några veckor sen. Det var första gången som det var riktigt obehagligt. Truth be Rolf är rädd varje kväll att det ska hända igen.

    Jonas 2016-01-06 21:33:25 http://nordicstylemag.com/jonas
    Svara
  • Jag har haft sömnparalys i flera år. Idag kan jag dock väcka mig ur dem när jag känner att det är på gång. Jag upplever att det finns ett samband med oregelbundna sömnvanor och sömnparalys, även alkohol har spelat in för mig. Ska föda barn här vilken dag som helst och under dessa 9 månader som gravid har jag inte fått det en enda gång, förut när jag kanske gick ut 1-2 gånger i veckan så kom de i regel alltid på söndagen.

    Alicia 2016-01-06 16:09:31
    Svara
  • Men fy! Precis det här har jag varit med om fler gånger än vad jag kan räkna.. Jag inbillar mig ofta att någon ligger i sängen tom, så när jag vaknar så måste jag kolla om dörren är låst och att personen har gått. Vad bra att jag fick ett namn på vad det kan vara.

    Gabriell 2016-01-06 11:11:27
    Svara
  • intressant att läsa ditt inlägg och kommentarer! jag har fått sömnparalys bara en gång för ca tio år sedan. jag hade precis läst en bok om ut-ur-kroppen-upplevelser, så även om jag först blev rädd kom jag sedan på att detta ju kunde vara ett förstadium till en ut-ur-kroppen-upplevelse. då kände jag mig lugn igen och det släppte ganska snabbt. jag tror på en mer övernaturlig förklaring av detta fenomen än att endast hjärnan spelar en ett spratt. så ett tips kan vara att försöka se det som en tillgång, börja meditera, gå till ett medium eller liknande, så kan du kanske upptäcka att du kan göra något positivt av dessa upplevelser.. :)

    karin 2016-01-06 10:42:04
    Svara
  • Men guuuud!!
    Tack snälla för att du skrev detta inlägget, det har hänt mig två gånger den senaste tiden och jag har inte kunnat förstå varför eller hur!
    Jag har haft PANIK o folk har småfnissat när jag berättat liksom, som om jag vore galen!

    Jennifer 2016-01-06 09:51:32
    Svara
  • Hej!

    Detta har hänt mej ca 10 ggr, men aldrig vetat att det kallas sömnparalys. Just detta att man ligger och ropar på någon, men ingen hör en,
    fruktansvärd känsla. En gång så var det någon som försökte komma in under täcket nere vid fötterna, kändes klart och tydligt, men då
    tänkte jag bara för mej själv, att nej, det här vill jag inte vara med om, och då kom jag tillbaka till rätt medvetande.

    Sista gången det hände mej för ca 6 år sedanj, så ser jag att någon står i sovrumsdörröppningen. Jag blev så rädd, så jag rullade över till min
    mans säng, och ner från sängen där för att rusa ut genom dörren. MEN någon stoppar mej vid fotändan av sängen, och kramar mej och tar
    min hand och säger ”Jag är din vän!” Det är min fd pojkvän som dog i en motorcykelolycka vid ung ålder. Det känns som att jag är klarvaken när
    detta hände, och än idag vet jag inte om det hände på riktigt eller inte. Men faktum är att han alltid hjälper mej i mina drömmar, när jag drömmer
    om honom. Men när det hela var över så låg jag ju ännu kvar i min säng.

    Jag sover alltid på rygg och har alltid oregelbundna tider, så jag tror inte detta spelar så stor roll. Men det är säkert olika från person till person.
    Börja meditera, så ska du se att det hjälper! :)

    Susanne 2016-01-06 07:31:28
    Svara
  • Hej Petra! Var med om min första ut-ur-kroppen upplevelse första gången när jag var 15 år, såg alltså min egna kropp ligga i sängen. Tyckte det var riktigt skumt då jag såg min själ sväva omrkring i spegel vid sängen. Jätte skum upplevelse men inget som skrämde mig. Jag upplevde en sömnparalys efter en bekants mamma gått bort och en kvinna försökte nå ut till mig, under paralysen försökte jag väcka min vän bredvid mig men det gick inte då ”en man” skyddade henne. Tyckte det här var riktigt obehagligt och fick därefter svårt att sova. I somras hände det mig igen då en kvinna försökte nå ut till mig under min paralys, bad henne låta mig vara men det höll på ett par gånger under natten och tillslut var jag tvungen att väcka min vän. För ungefär en månad hände det mig igen att jag fick en sömnparalys. En man låg bredvid mig i soffan, minns exakt hur han såg ut och jag började sparkas och försöka skrika efter hjälp. Mannen ramlar ner från soffan av mina sparkar (han kan inte se mig, men jag kan se honom) en kvinna kommer inspringandes i rummet, det verkar som hon hört smällen av mannen som ramlat ner från soffan. Hon döljer hennes ansikte och jag ber henne visa hennes ansikte vilket hon vägrar att göra. Hon börjar klappa mitt hår och jag ber henne att snälla väcka mig och ta mig ur sömnparalys stadiet vilket hon säger att hon inte kan. I detta läge drabbas jag av panik och försöker skrika efter hjälp. En vän till mig i rummet bredvid hör mig, hon beskrev det som att någon kvävde mig samtidigt som jag försökte tala men inte fick ut något. Min vän klappade på min panna och sa ett par religösa verser och sedan var jag ute ur paralysen. Jätte hemsk och obehaglig upplevelse då jag minns hur mannen såg ut i paralysen och kvinnan fastän hon täckte sitt ansikte.

    Ellinor 2016-01-06 05:25:31
    Svara
  • Hej Petra. Jag var med om detta första gången när jag var 15 år. Den gången åkte jag ut ur min kropp och såg mig själv ligga i sängen. Jätte skumt. En ut-urkroppen upplevelse alltså. Jag började efter det vara med om väldigt skuma grejer i mitt rum, någon sprang bland annat igenom min kropp engång. Jag blev paranoid som fan efter detta, så paranoid att jag endast sov 2-3tim varje natt i ett halvår. Och av för lite sömn,

    Ellinor 2016-01-06 02:31:04
    Svara
  • Jag vet precis hur det känns! Jag har lidit av det här så länge jag kan minnas och råkat ut för detta tillståndet minst en gång i månaden fram tills för ett par år sedan. Jag vet inte hur det är för dig, men för min del kom sömnparalysen när jag sov/eller somnade på mage. För ett tag sedan fick jag problem med min rygg och svank och läkaren sa till mig att sova mindre på mage och försöka mer på rygg istället och det har faktiskt hjälpt. Under det senaste halvåret har sömnparalysen bara dykt upp kanske 2 gånger och det är en klar förbättring för min del, nu hoppas jag bara det tar ännu längre till tills nästa tillfälle.

    Svara
  • Been there done that! HATAR det. Man känner sig helt mentalsjuk när man försöker beskriva för sin omgivning hur man upplever det men det går inte att beskriva på ett bättre sätt än vad du gjort ovan. Jag var med om det för två år sedan ungefär och det var min värsta mardröm någonsin. Jag var vaken men ändå inte vaken, bredvid mig ligger sambon och sover, jag kan inte röra mig eller skrika men ser hela rummet och jag bara VET att det finns något mer där med oss – övernaturligt. Jag är verkligen inte vidskeplig men nätter som den får en verkligen att tvivla på sig själv. Usch, lider med dig. Det är så jävulskt obehagligt. Har inga mer tips än att stressa mindre. Kram

    Julia 2016-01-05 23:55:02
    Svara
  • Åh…tack! Jag har alltid trott att det bara är jag ”som är konstig/att det bara är en mardröm”…så får jag nu en aha-upplevelse då jag först läser dina ord och sedan dessutom får ett namn på tillståndet! Så fruktansvärt när det händer…men nu vet jag att jag inte är ensam ❤

    Linn Stenberg 2016-01-05 21:26:37 http://www.pause.se/linn
    Svara
  • Jag känner igen mig precis i din och alla andras beskrivning. Jag är med om det med jämna mellanrum och det är så fruktansvärt obehagligt. Jag har aldrig reflekterat över när jag är med om det, försöker bara glömma det så fort som möjligt.

    En anhörigs dagbok 2016-01-05 19:58:28 http://enanhrigsdagbok.blogg.se
    Svara
  • Ser att många skrivit att man ska undvika att somna på rygg – och det kan även jag intyga!!! Händer i princip aldrig då jag somnar på sida eller mage.

    Linda 2016-01-05 18:29:54
    Svara
  • Det har hänt mig en gång och det var för drygt ett år sedan. Riktigt obehagligt! Hoppas det aldrig händer igen. Håller tummarna för att du lyckas bli av med det och får sova gott.

    Lena 2016-01-05 18:07:09
    Svara
  • Min man har haft det så länge han kan minnas. Jag trodde också att han överdrev när vi först började dejta, men numera har vi som system att jag kollat på hans ögonlock på morgonen (han brukar inte få det mitt i natten), särskilt om jag tycker att han sover ovanligt still eller länge. Om jag ser att ögonen rör sig så skakar jag honom kraftigt så är han vaknar.

    m 2016-01-05 17:57:14
    Svara
  • Får också så ibland, jag har märkt att det oftast hänger ihop med att jag är helt slut i kroppen, typ antingen festat hårt i flera dagar eller mycket jobb / stress, känns som det händer när jag somnar ”för fort” om du förstår hur jag menar :) jag brukar dock försöka att inte få panik när det väl händer för då känns det som att det förvärras, att skrika eller försöka röra sig är ju ändå ingen idé :S men lider med dig, det är hemskt!

    Veronica Hallén 2016-01-05 17:52:24
    Svara
  • Läskigt att läsa allas upplevelser men det stärker min inbillning att det är döda/demoner av något slag som försöker kontakta en…själv sov jag på ett hotell när jag helt plötsligt kände det som att någon satte sig och rasade ner på golvet från sängkanten. Kändes olustigt och ville ha lampan tänd, tänkte inte mer på det och sedan bytte jag ort någon vecka och hittade sedan inget ledigt hotell förutom det vi tidigare bott på så det var att åka tillbaka till orten och hotellet och kände bara en känsla av att vilja ha tänt igen. Sedan uppstår denna känsla en natt, går inte vakna, ser rummet, skriker men inget kommer. När min sambo tillslut vaknade av mina ryck och väckte mig var jag LIVrädd och babbla nonstop att ”14 barn dog här på platsen..de rövades bort och de skrattade åt att vi betalat dyra pengar för att bo på detta ställe när allt de ville var att komma därifrån men ingen letade efter dem…” det var SÅ läskigt …ush

    hanna 2016-01-05 17:49:21
    Svara
  • Hej Petra!
    Vet precis vad du pratar om, har varit med om det ett par gången också, där man precis som du skriver är med om det flera gånger samma natt, så man tillslut inte vågar somna mer! Hemskt!
    Jag har lärt mig att man helst inte ska ligga på rygg när man somnar. Och sedan när du hamnar i en paralys, försök vicka på en tå (vet, låter skitkul) men det hjälper, man vaknar!! :)
    Kram!

    Camilla 2016-01-05 17:45:45
    Svara
  • Förstår precis vad du menar. Jag får exakt samma sak, brukar hända några gånger i månaden sedan jag var barn. Jag har lyckats utveckla en ‘teknik’ där jag faktiskt får kontroll över högra armen och kan slå hårt på sängbordet och därmed väcka mig själv, tog dock många år. Kan som övriga rekommendera att man ska intala sig själv att det inte är sant och andas lugnt så brukar det släppa efter ett tag.

    Sofia 2016-01-05 17:19:01
    Svara
  • Haft regelbundet genom åren och kan nu efter många ggr ligga helt still, andas lugnt och vänta ut till muskelfunktionerna sätter igång, och då är det enklare att undvika paniken som kan sätta igång när man känner att man inte kan röra kroppen. Mycket Mindfulness som kroppsscanning innan sömnen gör underverk! Även att försöka undvika att sova på rygg som flera andra skriver. Som sagt inget farligt även om obehagligt!

    Carro 2016-01-05 17:08:02
    Svara
  • Hallåå brukar också få! Dock har jag bara hallicunerat 2 ggr men det var hemskt! Får alltid sömnparalyser (då är kroppen helt förlamad men JAG är vaken och försöker verkligen röra på mig) när det är nåt i mitt liv som gör mig stressad. Så antar att det har med stress att göra. Så hemskt. Kram. Fick ett tips om att försöka röra på tårna först å ”jobba sig uppåt”.

    Sabina 2016-01-05 17:02:23
    Svara
  • Åh jag förstår precis! Jag tror inte på övernaturliga saker, är trogen vetenskapliga bevis men måste ändå berätta vad som hönde mig.

    Precis som du berättar så var jag med om exakt liknande höndelser för ett antal år sedan. Jag kände ofta att ”någon” liksom pressade ner mig i sängen och höll mig över bröstet, det kändes som att någon försökte skaka liv i mig och jag kunde varken skrika eller röra mig.

    Detta hönde frekvent under en ganska lång tid. Sedan följde jag med på en seans där personen som höll i det sa att det var en släkting till mig som hade ett budskap (vad vill jag inte skriva då det är väldigt privat) men den här personen hade rätt och efter att budkapet nått mig och jag blivit uppmärksammad på problemet så vöcktes jag inte längre om nätterna.

    Jag vet att detta låter helt galet och jag vet i ärlighetens namn inte vad jag ska säga eller tro men det är skönt att det slutade för det var en väldigt plågsam tid, hur flummigt det ön låter. Kanske kan du försöka kontakta ett medium för att se om någon försöker ta kontakt?;)

    Kram och hoppas att det löser sig!

    Johanna 2016-01-05 16:33:32
    Svara
  • Gud vad skönt att du skriver om det! För mig händer det alltid när jag sover på rygg, förlamas i kroppen men är klarvaken. vaknar ur det när jag lyckas lyfta huvudet och vrida nacken från sidan liksom.. Vilket är fruktansvärt tungt men går om jag lyckas lugna mig i sömnparalysen och liksom samla kraft.. Men det är lättare sagt än gjort. Usch!!

    Ellen 2016-01-05 16:24:07
    Svara
  • Jag förstår dog precis! Varit med om samma sak och det är så jävla obehagligt. Man försöker väcka sig själv genom att rulla, nypa sig, skrika men inget händer. Jag trodde en gång att jag lyckats väcka mig själv å tänkte yes äntligen är det över så vände jag mig om och där ligger en demon brevid mig i sängen å stirrar rakt på mig. Å då vaknade jag på riktigt. Sjukt hur kroppen fungerar. Funderar också vad det beror på. Om det kanske är stress som du säger

    Linnéa Dofs 2016-01-05 16:24:06
    Svara
  • Usch, jag lider av samma sak. Riktigt obehagligt.

    Lina 2016-01-05 16:01:01 http://linanilsson.se
    Svara
  • Så skönt att höra att det är någon mer som är med om samma sak. Är haft det problemet ända sen tonåren. Vaknar ibland varje natt och vissa nätter massor av gånger. Ser alltid människor i rummet, i bland är dem många och ibland bara en. Ofta kommer dem mot mig och ställer sig bredvid. Men jag kan röra kroppen. Ibland går jag upp och möter dem av någon anledning. Ibland är jag jätterädd och ibland inte alls. Det händer att jag gallskriker eller bara tittar tyst. Det är ofta samma person som jag ser varje natt tills det blir någon annan. Trodde det var döda människor tills jag läste om sömnpsykos. Vet inte vad man kan göra för att bli bättre. Sover sällan en hel natt, så vore skönt att sluta..

    Lina 2016-01-05 15:45:27
    Svara
  • Nej så läskigt.. kram

    Gabriella Joss, 19 år, fru, gravid och toppbloggare 2016-01-05 14:21:49 http://www.gabriellajoss.me
    Svara
  • Läste ett gymnasiearbete om detta i trean. Slutsatsen var att det lättare händer om man har oregelbundna sov rutiner & sover på rygg. Undvik alltså det!

    Maria 2016-01-05 14:16:51
    Svara
    • Det med att det lättare händer när man sover på rygg kan jag intyga! De gånger jag haft sömnparalys så har det varit när jag sovit på rygg.
      Det läskigaste jag varit med om i sömnparalys var att jag såg en ”djävul” i svart cape och med onda ögon komma in i rummet och ställa sig vid fotänden av sängen för att sedan kasta sig över mig. Jag kände tydligt tyngden över kroppen och hur jag sjönk längre ner i madrassen så att säga. Så jäkla läskigt alltså!

      Christina 2016-01-05 14:24:26
      Svara
  • Har varit med om samma sak många gånger och det är sååå förbannat läskigt.
    Fick rådet att gå till ett medium och gå på healing.
    Hjälpte mig massor.
    Stress kan vara faktor men jag tror framförallt på att du börjar bli öppen och mottaglig för andra frekvenser. Låter flummigt men med tanke på att du är i en trygg relation och på ett fantastiskt ställe så öppnar ditt övermedvetna upp.

    Jo 2016-01-05 13:59:13
    Svara
  • Hej Petra
    Gud va stark du är som klarade en hel natt av det. Själv har jag bara haft det en gång och det var det värsta jag varit med om.
    Kanske är jet lag och stress utlösande faktor för dig just nu.

    Mathilda 2016-01-05 13:39:04
    Svara
  • Hej,
    Lyssna på detta, kanske kan hjälpa till att få förståelse om vad som händer: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/666640?programid=4765

    Ida 2016-01-05 13:21:43
    Svara
  • Lider med dig!

    Men Petra, man känner din stress rätt ut genom skärmen, stackare!
    Ta hjälp med sånt som du känner dig stressad över. Det finns ju jätte många bra flyttbolag som hjälper en att packa ner allting, så kan du få bort några stressmoment.. Kolla med Blondinbella, de anlitade ett företag nu när de flyttade och de var jätte nöjda.

    lisa 2016-01-05 13:05:05
    Svara
  • Hej petra! Brukar aldrig kommentera blogginlägg men kände att jag var tvungen denna gång, för jag känner igen mig till 100% i det du skrivit. Lyckligtvis har jag inte upplevt sömnpsralys i vuxen ålder, min första och enda gång (hittills) var när jag var ca 9 år gammal och vaknar upp av att jag redan sitter upp i sängen, jag VET och SER en mörk lång gestalt vid min sovrumsdörr, allt känns fruktansvärt hotfullt, nu dör jag tänker jag. Försöker öppna munnen för att ropa på mina föräldrar i sovrummet bredvid, men ut kommer ingenting, inte ens luft. Tar i så hårt jag kan och försöker gallskrika ”mamma!” men inget händer, vill gråta men inga tårar kommer, och plötsligt så hoppar jag bara ur det. Som att knäppa med fingrarna så upphörde gestalten, jag kunde återfå min kropp och min röst. Lyckades lägga mig ner och halvt somna om, men det var svårt.
    Kommer aldrig glömma hur det kändes. Fruktansvärt!! Ett tips till dig är att lyssna på Morgonpasset i P3 där det kommer en gäst dit och pratar om bla sömnpsralys och hallucinationer. Ska finnas i deras arkiv om du letar! Sjukt intressant och underhållande. Där berättar gästen om en av hans patienter som upplevt en riktigt läskig sömnparalys/hallucination som gav mig rysningar i hela kroppen.. Värt att lyssna på! Kram fina du! ❤️

    Jessica wiik 2016-01-05 12:45:00
    Svara
  • Har också haft detta många gånger de senaste åren. Har aldrig tänkt att det har ett samband med stress osv, men det låter rimligt. För mig kommer det nästan bara om jag ligger på rygg och det jag gör för att komma ur det är att med all kraft försöka rycka till med hela kroppen. Inte det lättaste, men för mig funkar det. Brukar också sätta mig upp, tända lampan eller gå på toa innan jag försöker sova igen, upplever att jag hamnar i sömnparalys igen om jag försöker somna om för snabbt. Lycka till!

    Josefin 2016-01-05 12:24:00
    Svara
  • Jag känner oxå igen mig i det här, det drabbar mig i perioder när jag är stressad. Kan ju även berätta att det här hände mig direkt efter jag hade sex med en kille jag träffade. Hela kroppen låste sig, jag kunde inte röra mig eller få fram ett ord. Japp, vi såg aldrig mer efter den natten. =P

    Förstår att du har mkt med jobb, flytt, renovering. Det blir helt enkelt för mycket på engång.

    Hoppas du kan koppla av snart. Massa kramar till dig!

    Hannah 2016-01-05 12:23:15
    Svara
  • Skont att lasa om nagon annan som upplever samma sak! Har forsokt att forklara det har for min pojkvan 100 ggr men han forstar inte hur fruktansvart obehagligt det ar och sager att det ”bara ar en mardrom”.

    Jag har alltid fatt det i samband med stress och angest och gar over sa fort stressen eller angesten ar borta. Sa vad det an ar du ar stressad eller har angest over, forsok eliminera det och du kommer kunna sova normalt igen.

    Jag hade varje kvall i flera veckor och det gjorde mig radd for att ga och lagga mig, men som tur ar har jag inte hadft det pa ett tag nu!

    Johanna 2016-01-05 12:17:52
    Svara
  • Hej Petra, jag har också vart med om det där flera gånger. Vet ett par till i min släkt som också vart med om det. Det är obehagligt men man kan styra det om man försöker slappna av och inte drabbas av panik. Lättare sagt än gjort. Senast jag var med om det var länge sen men som jag minns det var det en tuff period och mycket hände i livet. Hänger nog ihop. Med vänlig hälsning, Jessica

    Jessica 2016-01-05 12:06:58
    Svara
  • Åh stackarn, jobbigt att det händer såpass ofta ändå! Detta har hänt mig med vid några tillfällen, det är så fruktansvärt obehagligt. Har vaknat upp på morgonen helt paralyserad, kämpat för att få ut ett enda ljud och kunna röra mig utan resultat, så det enda möjliga är att stirra in i väggen. Samtidigt växer paniken. Tiden upplevs som längre än vad den är, går över på några min men det känns som en evighet. usch!

    Camilla 2016-01-05 12:06:28
    Svara
  • Jag vet precis vad du menar, ett annat ord för tillståndet är Hypnagog hallucination. Händer mig ofta när jag är stressad eller har ångest, och dålig sömn. Känns som att jag ligger helt raklång i sängen, det är mörkt men jag ser allting. Känns som att någon är närvarande, och jag hör massa konstiga saker. Försöker röra på mig men är som förstenad, och kan även ibland höra röster. SÅ otroligt obehagligt. När jag pluggade psykologi så hade vi föreläsning om detta, och då pratade vi även om det stadiet att kunna ”gå ur sin egen kropp”. Om man har möjlighet att kunna gå ur sin egen dröm, ska det också va ett steg till ur kroppen upplevelser. I många mardrömmar brukar jag kunna på något sätt veta att det är en dröm, lägger mig ner i drömmen, blundar och slappnar av så vaknar jag upp.
    Hoppas att det blir bättre för dig, jag vet precis hur påfrestande och utmattande det är.
    Kram!

    Bella 2016-01-05 12:02:43
    Svara
  • Jag har haft det i perioder i typ hela mitt liv… Jobbigast var för ca 3 år sedan i vår gamla lägenhet när jag fick för mig att jag hörde fasighetsskötaren å nån mer komma in å gå runt i lägenhetn å kom närmre å närmre mig. Jag brukar i panik tänka att jag ”gömmer mig” under täcket å vill bara ha ögonen utanför så man kan se. Kunde även fråga sambon om han glömt något efter han gått å sen stått å tittat på mig i dörren. Haha. Tvingade honom att alltid pussa mig hejdå å se till att jag vaknade av det i några månader efteråt. Vet inte vad det kan bero på men när jag äter bättre upplever jag att jag inte varit med om det (är känslig mot gluten och laktos) å det har väl du också sagt att du är? Såg att du åt en burgare häromdagen- var väl inte glutenfri? ;) hehe jobbigt men försök tänka samband. Kanske är det stress.

    Sally 2016-01-05 11:47:42
    Svara
  • Jag har varit med om samma sak och i mitt fall berodde det på ett tidigare övergrepp som ledde till ptsd. Om du har varit med i en situation där du blivit överfallen/utnyttjad och upplever total hjälplöshet kan detta vara ett symptom på det. Det behöver inte vara något så allvarligt men en situation där du upplever en känsla av hjälplöshet/förlust av kontroll kan leda till Sömnparalys.
    Hoppas du får bot på detta! Jag kan tänka mig att stress på jobbet kan leda till sådana här känslor också.
    Ta hand om dig

    Laura 2016-01-05 11:34:55
    Svara
  • Usch, jag vet precis vad du pratar om. har bara ett trick och det är att vricka till tårna så man vaknar på riktigt. gå upp och ta ett glas vatten/kissa och gå och lägg dig igen. Funkar för mig, men det är en vidrig händelse och man tror ju att man är vrickad på riktigt typ.. Kram!

    Ellinor 2016-01-05 11:15:01 http://fuckartletsdance.blogg.se
    Svara
  • Det låter verkligen hemskt :( Jag har inte vart med om något liknande men jag hade extrema sömnproblem i nästan ett års tid pga stress och dålig arbetsmiljö. Efter att inte ha sovit en hel natt på åtta månader (vaknade minst en gång i timmen med ångest och var vaken allt från en kvart till flera timmar) sökte jag hjälp och några månader senare fick jag äntligen sova igen. Sök hjälp Petra, dra inte ut på det så det blir värre! Det är inte det lättaste att få hjälp alltid då de lätt viftar bort det med ”du är bara stressad, stressa ned så ska du se att det blir bättre”, men stå på dig och kräv hjälp! Stor kram!

    Stephanie 2016-01-05 11:06:25 http://www.stephaniehak.com
    Svara
  • Vet exakt vad du pratar om. Har aldrig varit så rädd som när det har inträffat. Det värsta är att man verkligen försöker skrika på hjälp men orden kommer inte fram. Jag upplevde att det var en man som stod i rummet, och försökt väcka mig vid de 3 tillfällena som han var där. Även om jag var väldigt rädd kände jag den 3e gången att han varit där för att titta till mig, se så att jag mådde bra. Under de 2 veckorna jag hade drömmarna ville jag inte somna, gjorde allt för att hålla mig vaken och somnade alltid av utmattning. Efter det så sov jag med lampan tänd i flera månader. Jag hoppas att jsg aldrig behöver uppleva de drömmarna igen.

    Sanna 2016-01-05 11:03:15
    Svara
  • Ja jag vet verkligen hur det är – fruktansvärt. Värsta var när jag semestrade i somras och checkade in i en lägenhet själv med stora persienner och trodde att någon utifrån drog upp dem. Jag ”såg” till och med mannen utanförs ben… usch. Har i alla fall haft dessa från och till i många år, och tror att det lätt drabbar människor med mycket aktivitet, mina vänner beskriver mig som extremt energisk och hyper (fast utan diagnos).

    Tips:

    1.Det är ofta stress – jag hoppar alltid på många projekt, av naturen, och märker inte på förhand när det blir mycket. Paralysen är ofta ett tecken och dagen efter letar jag efter lösa trådar som mitt undermedvetna kanske stressar över när jag ska sova.

    2. Jag undviker att träna eller promenera precis innan jag ska sova. Tränar 5-6 gånger i veckan och perioder när det blir efter jobbet vid 21-tiden har jag märkt att kroppen somnar för fort och mitt medvetna inte hinner med vilket leder till paralyser. Försöker träna morgon och lunch istället.

    3. Ändra sovställning. Många menar att det är bättre att sova på sidan än på rygg. Jag blev jättehjälpt av det! Ibland sover kroppen så hårt att ena armen domnar och jag vaknar av det, men hellre det än att vakna i en paralys haha.

    Hoppas det hjälper, och att du njuter av det sista på vad som verkar vara en fantastisk semester!
    Kram Tess

    Tess 2016-01-05 10:48:55
    Svara
  • Hej!
    Jag får ibland hallucinationer men har aldrig upplevt att jag inte kan röra mig. Jag kan vakna till och se saker i rummet- jag upplever att jag är vaken. Riktigt läskigt! Det försvinner inte heller utan dröjer sig kvar.

    Sofia 2016-01-05 10:31:28
    Svara
  • Det händer mig nästan varje natt… Letar igenom lägenheten när jag väl kan resa på mig, vågar inte vända ryggen till, sitter vaken i sängen med nattduksbordslampan tänd. Somnar tillslut av utmattning….

    Camilla 2016-01-05 10:30:21
    Svara
  • Händer när jag är stressad att jag får hallucinationer, vaknar & ser något som inte är där, men har endast fått sömnparalys en gång då jag inte kunde röra mig. Blev livrädd. En annan bloggare skrev om sina problem här: http://jonnajinton.se/somnparalys/

    Julia 2016-01-05 10:16:15
    Svara
  • Det är bland det värsta jag varit med om, detta har hänt mig två gånger! Första gången jag fick det var natten till min bästa väns begravning, antar att de kan bero på flera faktorer som sorg/stress/orolighet osv. Var fruktansvärt att försöka somna om sedan.. man förstod inte riktigt vad det var som hände.

    Försök att inte stressa upp dig för jobbinlämningar och flytt, du är på semme nu och försök njut till tusen :)

    Kram på dig!

    Johanna 2016-01-05 10:14:27
    Svara
  • Hej Peter!
    Tack för din beskrivning. Jag har själv detta fruktansvärda problemet stundvis. Det är så himla hemskt, i början var jag livrädd, men nu har jag, faktiskt, vant mig. Jag behöver ”bara” få upp huvudet i ett vist läge. Men det är ju det som är så himla svårt. i mitt fall kommer den där svarta skepnaden och trycker ner mig över bröstet..
    Ibland tänker jag att jag ska röra mig så mycket som möjligt, men när man sedan vaknar så är allt precis stilla. Oftast kommer detta när jag somnar på rygg, också väldigt konstigt.
    Tyvärr har jag inget knep alls. Inte mer än att tillslut blir det inte ”livsfarligt” utan ”bara lite otäckt”…
    Kram och tack för en superrolig blogg!
    // Magda

    magda 2016-01-05 10:14:23
    Svara
  • Läste för något år sedan att det förekommer ofta pga ångest, oregelbunden sömn, depression och stora mängder alkohol.

    anonym 2016-01-05 10:13:33
    Svara
  • Tack och lov finns det fler än jag som upplever detta otäcka! Man blir så frukansvärt rädd.
    Oftast har detta inträffat mig när jag varit stressad. Som tur är det ingen fara :)

    Anna 2016-01-05 09:52:13
    Svara

senaste från Mode

Petra Tungårdens webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Josefines Yoga
Creative
Sandra Beijer
Creative
Flora Wiström
Creative
Sandra Hjort
Lifestyle
Sanne Alexandra
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Foodjunkie
Home
Andrea Brodin
Creative
Linn Wiberg
Man
Viktor Frisk
Creative
Sara Edström
Man
Niklas Berglind
Hälsa
PT-Fia
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Linn Eklund
Man
Kevin Triguero
Home
Sanna Fischer
Hälsa
Träningsglädje
Lifestyle
Dasha Girine
Man
Marcus Schuterman
Mode
Emelie Wikström
Mode
Chrystelle Eriksberger
Man
Philip Conradsson
Mode
Pamela Bellafesta
Home
Julia K
Home
Amelia Widell
Man
Johan Hurtig