Petra Tungården

Så kul bild som (min) Markus smygtog när jag plockade ner det sista från kökshyllan.

Tycker att det kan vara så svårt att välja rätt mäklare. Har så många kompisar som varit missnöjda senaste tiden. Många vänner har valt mäklare som är de ”bästa” och mest ”hypade” i Stockholm. Och trots att de nog egentligen är väldigt bra så har de haft mycket på sitt bord samtidigt, istället för att fokusera på ett eller kanske två projekt i taget. Så just mina vänners lägenheter skötes lite med vänsterhanden och föll mellan stolarna, utan någon som helst omsorg. Dessutom hade deras mäklare lovat för mycket. Drömmande siffror som kanske egentligen varit ouppnåeliga.

Jag är så nöjd med min mäklare, Marcus Strömberg på Innerstadsspecialisten.Då har vi inte ens lagt ut lägenheten till försäljning än. Ibland träffar man bara rätt. Ingenting är jobbigt, inget är för svårt. Han förstår att jag är megastressad och öppnar dörren i en liten morgonrock med fel skärp. Han tycker bara det är roligt (han måste nog egentligen tycka att det är lite konstigt egentligen, haha). Låter som ett sponsrat inlägg, men nej detta är ett hyllningsinlägg.  Jag är bara väldigt tacksam, vill egentligen bara säga: Fan vad bra du är Marcus och tack för att du tagit reda på precis allt utan min hjälp, haha. Jag känner mig förbannat trygg med dig.

Så är ni sugna (på lägenheten, såklart. Inte Marcus han har dessvärre tjej) terrorisera gärna Marcus med alla era frågor:

Ring på 070-935 36 21 eller skicka ett mail till
[email protected]

Sjukt svårt att välja visningsbilder. Vill ha alla – fått låna världens finaste tavla från grymma Irene Grönwall <3 

Har sådan inre stress just nu. Som jag skrev igår har det varit lite för mycket senaste tiden. Jag har ett projekt som gör mig så stressad. Känslan har liksom satt sig som två hårda golfbollar vid armhållan i bröstet. Som att alla känslor inför jobbet bara komprimerats ihop till en spänning som inte går att massera bort. Skulle behöva ta ett djup andetag och bara zooma ut. Och hoppas att allt löser sig.

Sedan är jag helt hispig och uppe i varv över att lägenheten ska läggas ut imorgon på Hemnet. Och visas nästa vecka! Har så mycket jag måste fixa och rensa ur. Den andra lägenheten är också ett oromoment. Vi måste få bygglov som måste gå via en jädrans massa olika nämnder. Det ska tillkallas olika experter för precis allt från ventilationsproblem till konstruktör och arkitekt. Nu ska jag cykla bort till nya lägenheten och ta massa mått – <3

Har fått så många mail och kommentarer om vart min paljettkjol kommer från som jag hade på mig under modeveckan. Det var dessvärre bara ett presslån, men den finns i butik nu från By Malene Birger. Den skulle man haft idag när regnet öser ner. 

Cyklade till ett möte imorse och hade fixat håret precis innan (det var alltså inte blött, bara ofixat). Haha, helt klart bland mina femton sämsta investerade minuter. Hela frisyren hade såklart krullat upp sig. Det  konstigaste är att det bara är mitt underhår som lockar upp sig. Inte överhåret. Läste ett roligt inlägg som Blondinbella skrivit, om att hon helst inte tränar samma dag som hon tvättat håret. Amen. Jag hör dig.

Mitt hår måste nämligen fönas, annars kan jag lika gärna dra en plastpåse över huvudet. Det är inte rakt och det är inte lockigt. Om man skulle slå på ”frissigt” i en ordbok skulle det med mycket stor sannolikhet se ut precis så som mitt hår gör när det självtorkat. Det finns få saker som gör mig så frustrerad som att föna håret – det är det absolut tråkigaste jag vet och det tar sådan förbannad tid. Ibland kan det ta över en halvtimme. Vad gjorde man innan torrschampo? Tänk om man hade ett naturligt tjusigt svall, förstår ni hur mycket tid man skulle spara in? Säkert flera månader av svettiga föntimmar.

Funderar helt klart på att införa det som rutin att gå och föna håret en dag i veckan. Jag kan ju jobba från frisörstolen. Det vore sådan vardagslyx att jag nästan blir fnittrig över att bara tänka på det.