Jag nästan skrek rakt in i skärmen när den här lägenheten kom upp på Hemnet. Så jag var faktiskt på visningen för den igår. Vi hade redan flyttat in mentalt. Ironiskt nog låg den på samma adress som min förra lägenhet. Jag knarkar nämligen Hemnet och är inne varannan dag, minst. Dock fick jag ingen känsla när jag klev innanför dörrkarmen. Den var inte alls bra planerad och kändes nästan mindre än vår trots att den var hela 120 kvm. Våran är 87 kvm. Den skulle behöva ganska mycket kärlek och flytt av väggar för att skapa större ytor och rum. Det spelutrymmet fanns verkligen inte i vår budget. Jag kände mig nästan lättad när jag gick ut genom dörren, men fick också dåligt samvete. Det kändes nästan som att jag varit otrogen mot vårt hem.

Var så skönt att komma hem efter visningen, kände mig lite extra nöjd över vårt hem hela kvällen igår, haha. Det är så stora sociala ytor – och det kommer nog bli svårt att hitta en lägenhet som har de förutsättningarna och som känns så luftig.

Imorse bestämde jag mig för att flytta dagbädden, den blir för stor i vårt rum – och för mörk. Ångrar så mycket att jag inte beställde den i beige från danska Handvärk (titta vad fin den är). Så just nu får vår nya ögonsten Utrecht som står i sovrummet ta den platsen tills vidare. Jag klickade dessutom hem en ny lampa som jag trånat efter ett bra tag från Mantis. Kände att jag var skyldig vårt hem lite extra kärlek efter sveket.

Har också bestämt mig för att sälja Tom Dixon borden tror jag. De passar sjukt bra in i rummet rent färgmässigt, men har haft de i så många år så är sugen på något nytt.

Har beställt den vägghängda från Mantis i samma utförande. Gah, måste verkligen hitta något att hänga på väggen. Hittar ingen konst vi gillar – eller okej största dilemmat är nog att vi inte har råd med det vi vill ha. Ska be min lillasyster Lollo måla en tavla istället tror jag.

Vill ha något mjukare, som smälter in bättre.

Jag har så mycket bilder kvar från semestern som jag inte publicerat. Hur sugen blir man på varmare bredgrader när det är så grått? 

Halsen är fortfarande tjock, ögonen glansiga och jag låter fortfarande som en gås. Men bihålorna känns iallafall lite bättre. Måste ta mig ner till kontoret idag en snabbis och avverka två möten.

Idag kommer äntligen Markus hem. Han har varit bortrest hela helgen med jobbet. Bara för några år sedan så avskydde jag att vara ensam. Jag nästan klättrade på väggarna. Tror inte jag var trygg med mitt eget sällskap. Jag undrade antagligen vad alla andra gjorde, tror inte jag kunde slappna av. Idag tycker jag om att vara själv – och kan längta till kvällar när jag ska få vara helt solo. Jag tror det är otroligt viktigt att kunna umgås med sig själv. Att få landa i sina egna tankar, bara mysa runt i lägenheten och pilla och piffa. Bara vara. Idag kan jag ibland föredra att vara själv vissa kvällar och medvetet välja bort sociala tillställningar – det skulle aldrig hänt för några år sedan.

Men två nätter räcker gott och väl, nu är Lorpan mer än välkommen hem. Att sova utan Markus är inte lika mysigt som att få någon timme på kvällen själv. Kan ni fatta att vi snart varit tillsammans i tre år. Helt galet. Ibland går tiden så snabbt.

Att vara sängliggandes och sjuk är verkligen inte min grej. Idag vaknade jag upp nästan helt utan röst och är ännu tjockare i halsen. Typiskt. Har verkligen inte tid att vara sjuk just nu. Har så mycket inbokat i veckan. Vid lunch ska jag iväg på en lägenhetsvisning (!!!!!!!!) tillsammans med Carro, därefter blir det raka vägen hem igen. Jag som hade planerat världens mysigaste dag, men det är lika bra att lyssna på kroppen så man blir frisk någon gång.

Nu ska jag sluta beklaga mig och istället njuta av det faktum att jag får spendera en hel dag hemma med datorn i knäet. Ska passa på att knåpa ihop en massa blogginlägg. Har en lista på saker jag vill skriva om, men som tiden sällan räcker till.

Ska också passa på att göra mig av med monsterhögen av skärp som blockerar hela vår hall. Har ni provat TipTapp? Vet inte om den appen bara fungerar i Stockholm eller hela Sverige. Men man betalar bort sitt skräp – och att någon faktiskt åker och sorterar det åt en. Jag bor mitt i stan och vår närmsta sopphantering blev precis flyttad och då låg inte ens den nära. Så nu är närmsta sortering 15 minuter bort, okryddat. Det är långt om man har mycket skräp.

Okej, nu pratar vi om något roligare än skräp och förkylningar. Vi kan väl kika på några bilder från de senaste dagarna. I torsdags tog jag en paus från jobbet för att äta lyxlunch med mamma och hennes kompisar tillsammans med Mathilda på Grodan.

Råraka med kantareller och svarta vinbär med en klick creme fraiche toppat med ett generande lager smält västerbottenost.

Efter lunchen tog jag sällis med mina nya kollegor upp till Lindex presskontor där de skulle presentera höstens kollektion i samarbete med Flattered.

Jag gillade verkligen den här gröna västen.

Och de här lackbootsen från Flattered.

Sedan tillbaka till NO18 där jag hade redaktionsmöte för magasinet med Tessie, Staffan och Pamela.

Sedan blev det fredag och jag började dagen med lite jobb hemifrån. Sedan cyklade jag ner till kontoret och följde med Carro och Bråke på en promenad till Djurgården och kastade boll.

Kolla in de här söta lurviga vännerna som vi träffade ute på Djurgården.

Jag hade ju bestämt mig för att ha en lyxfredag, då jag jobbat som en dåre senaste tiden. Så efter promenaden traskade vi till Riche där Mathilda och Fingal väntade.

Efter lunchen hade jag och Carro ett möte på Nordiska Galleriet. Älskar den här soffan från B&B Italia. Har ni varit där sedan de gjort om? Butiken är verkligen så inspirerande just nu! Missa inte det nästa gång ni är i Stockholm!

Är lite sugen på att byta ut våra soffbord. Om prislappen var lite snällare hade jag slagit till på detta.

Hade gärna bytt våra barstolar till dessa från Mater, dock är på tok över vår budget. Tror de skulle bli finare till köket.

Efter lite jobb så traskade vi ner till Hötorgshallen för att inhandla middag.

Mitt fredagshäng minus Sara.

Höstens nödvändigheter: kantareller, rödpang och ost.

Jag hade verkligen kunnat äta kantareller varje dag.

Vi hade verkligen en riktig tjejkväll. Snackade skit, målade naglarna, skrattade så vi satt dubbelvikta, tindrade och dansade i mjukiskläder till riktigt dålig musik.

Fingal lyckades få till en riktigt supermatch. Alla vrålade av lycka, haha.

Mathilda är en jävel på att laga mat och slängde ihop en förtrollande kantarellrisotto.