Det verkar pÃ¥ er som att ni verkligen uppskattar vardagsinläggen sÃ¥ jag gasar väl pÃ¥ med härliga, roliga och mindre glammiga snaps frÃ¥n verkligheten. Ska bli bättre pÃ¥ att kategorisera inlägg pÃ¥ Cube, sÃ¥ det blir lättare för er att navigera och hitta tillbaka. Tror dessa fÃ¥r hamna under: ”Vardagssnaps”. MÃ¥ndagen startade iallafall med att jag satt och valde bilder till kommande blogginlägg.

Jag var allt annat än sugen på att gå till gymmet, nervös från att klockan ringde tills den slog lunch. Det blev inte bättre av att alla i vår grupp håsat upp en av våra nya tränare. På måndagar kör vi numera med Vilmer och på onsdagar med Fannie Redman på Kampsportslabbet. Fanny vet vi redan är ett pain in the ass men det är alltid läskigt med någon ny. Förut när jag tränade mycket med PT kunde jag må riktigt dåligt halva dagen för jag visste mentalt vad som komma skall. Det är nästan skönare att vara en liten grupp, då är man inte lika utstirrad. Även om de flåsar en i nacken genom nästan hela passet. Det var inte bara jag som var orolig hela gruppen var lamslagna.

Där är han till vänster, djävulen själv.

Varför älskar alla PT människor burpees? Kan inte för mitt liv förstå varför det skulle vara nödvändigt! Burpees i en tabata dessutom – tjena flåset. Ville kräkas rakt ut genom hela passet.

Efter passet hade jag telefonkonferens med Nelly. Vi letade hus till vår plåtning i Palma om tre veckor. Jag håller alla tummar och tår för det ovan.

Sedan gick jag ner till Sturebadet för att jobba. När klockan slog 19 så fanns det en ledig massagetid till sista minuten pris, hallelujah. Efter massagen, som var det ljuvligaste på länge, så la jag mig ner i en av stolarna utanför behandlingsrummet. Det är en elektrisk stol som gungar i takt med vågornas ljud som sipprar ut från kudden. Läs meningen en gång till och smält informationen. Ni förstår ju, som gjort för total avslappning. Yes, jag somnade. Inte tio minuter, utan jag låg där nere däckad i 1 timme 45 minuter. Vaknade av att en kompis ringde, då var klockan 21.40. Haha, tänk om jag hade blivit inlåst på Sturebadet. Markus smsade och undrade vart tusan jag höll hus.

Vi hoppar över tisdag, för då satt jag mest framför datorn och vaknar upp till onsdag. Jag slängde på mig träningskläder och skulle cykla bort till Kampsportslabbet på morgonkvisten.

Men då hade låset frusit till is, så fick jogga bort till gymmet. Lagom missnöjd.

Efter träningen gick jag och Uchenna igenom arbetsuppgifter! Säg hej till min nya assistent! Uchenna kommer att hjälpa till två dagar i veckan. So far all good. Hon sprider sådan härlig energi, tror vi kommer att skratta oss igenom den här våren tillsammans.

Uppe på kontoret hade Forni fredagsfeeling och totalt checkat ut.

När klockan slog 18.00 tog jag min favorit under armen och så traskade vi några meter bort till Hillenberg.

VÃ¥r kompis Lovisa de Geer har nämligen precis släppt en barnbok: ”Sofi & Jakob reser till London”. Kanske ska läsa den för Lorpan ikväll?

De andra drack vin och jag drack nÃ¥gon ny ”cold brew matcha”. Jag vet att det är koffein i matcha, men var sÃ¥ osugen pÃ¥ vatten.

Sedan sprang vi snabbt förbi Vitamin Wells event som låg ett stenkast bort. Jag var tvungen att fota av zippåsarna som de serverade sina drinkar i. Sjukt kul idé till bröllopet, vi tänker ju att vi ska ha en dagsfest dagen efter bröllopet – vore så kul med något liknande. Lysande isbitar, frukter och mynta.

Artikel: Dagens Media

Efter sju år under ett och samma tak, har jag valt att våga prova mina vingar och satsa helt på mitt eget varumärke. Jag kunde omöjligt förstå att min blogg och Instagram skulle växa sig så stora och bli mina främsta huvudsysslor. Det känns både läskigt och spännande men framför allt helt rätt i tiden att släppa print och satsa fullt ut digitalt. Steg ett är att flytta bloggen för att slutligen våga fullfölja en dröm som kommer att lanseras senare i år. Jag kommer inte släppa det redaktionella, men det kommer att te sig i ett annat format, ett nytt digitalt koncept.

Jag vill verkligen ta tillfälle i akt att tacka Metro och Metro Mode för dessa magiska år. Vilken resa, alla starka karaktärer jag fått äran att lära känna. Jag minns min anställningsintervju på Metro som det var igår. Hur hela kroppen skakade när mina klackar mötte stengolvet i det enorma MTG-huset på Ringvägen. Ljudet från skorna som dånade i mitt huvud fram till receptionen. Sena nätter, tidiga mornar och galna upptåg tillsammans med Caroline Sandström och Martin Hansson. Alla ansikten som kommit och gått genom åren, proffs jag fått äran att jobba med.

Det känns så otroligt häftigt att jag fått vara med och bygga upp Metro Mode. När jag började var det bara några sidor i dagstidningen till att utvecklas både till ett eget magasin, men också digitalt till att idag vara Sveriges ledande modeportal för kvinnor. Jag är övertygad om att vi bara kommer att få se mer av Metro Mode i framtiden. Ibland infinner sig en känsla av att man är klar, jag har gjort mitt på den här platsen – och då måste man gå vidare och låta någon annan ta över.

Innan jag slutar ska vi göra en resa genom tiden och alla år samlade i ett blogginlägg. Jag byter först i början på april så vi har några veckor kvar här inne tillsammans.

Även om jag känner mig lite nervig, sÃ¥ är jag sÃ¥ redo att bli omskakad. Det var längesedan jag kände mig sÃ¥ förväntansfull och nyfiken pÃ¥ vad framtiden har i sitt sköte. Det känns läskigt att satsa alla kulor i pÃ¥sen pÃ¥ mig själv, men som en kompis sa: ”Finns det nÃ¥gon bättre person att satsa pÃ¥ – än just sig själv”.