Petra Tungården

Jag har vaknat av mig själv vid 06.30 nästan varje dag – klarvaken och superpigg. Varför händer det aldrig mig hemma känner jag spontant. Det vore ju förbaskat trevligt att studsa upp ur sängen på mornarna. Senaste dagarna har det kommit någon form av tångexplosion här i Tulum. Tången kommer tydligen en gång om året. Något ska de ju ha de jävlarna för att de slipper snöstorm och minusgrader eller vad säger ni.

Startade dagen med en regnbågsfrukost. Har ätit lunchportioner till frukost – varje dag. Åt nästan igenom hela menyn på Tata Tulum. Brukar inte ens äta frukost hemma. Kommer vakna med ett ringande skrik i magen nu varje morgon, får börja skämma bort mig själv med ovanstående när jag kommer hem.

Kan våra barn få ärva Markus pigment och hans lockar, tack på förhand. Efter att ha kastat ut den önskningen till universum var det dags att göra lite nytta så jag lämnade den här pepparkakan i solen och begav mig tillbaka in på hotellrummet…

För att podda med Linn. Hon har bott hemma hos oss medan vi varit iväg. Hittills har hon lyckats sätta igång ett larm, skicka ut en väktare till lägenheten och ett brandalarm, haha. Exemplarisk gäst. Tur att hon är så förbaskat älskvärd. Hon ville matcha mitt semestermode och unnade sig ett glas rött på kvällskvisten samtidigt som vi skvallrade loss. Linn har en förmåga att få mig bubblande glad. Hon är bästa kompisen alla bör ha i sitt liv.

Ni hittar senaste avsnittet här – klick, klick, klick. Vi hade lite svårt med täckningen så ber om ursäkt för det värdelösa ljudet.

Sedan jobbade jag med bloggen någon timme innan jag kastade på mig min nya blus från Dodo bar or och ett par bikinitrosor. Så himla härligt att man kan äta en bit mat på restaurang i Kalle Anka uniform.

Vi styrde stegen mot Posada Margherita.

Som är kända för sin hemmagjorda pasta. Den satt riktigt fint.

Posada Margherita är även ett litet botiquehotell som har en lummig bakgård med alldeles för många vackra krukor och vaser.

Synd att de var så stora, annars hade jag knipit en, gömt under tröjan och smugglat med mig hem.

Sedan tackade solen för sig någon timme. Vi har verkligen haft tur med vädret, det har varit en molnig dag på hela resan. Så då passade vi på att gå tillbaka till hotellet och ta en liten nap innan middagen.

<3

Klänning Solace London,Väska Cult Gaia, Halsband Na-Kd.

Hörni, idag bär det av hemåt om några timmar sitter vi på planet hem till Sverige. Jag är redo. Jag är färdigmarinerad. Lika bra att lämna nu innan jag transformeras till en drink eller taco. Det sägs ju att man blir vad man äter, vet inte hur många tacos jag ätit den här resan, men fler än jag stoppat i munnen senaste halvåret. Igår kände jag för första gången att det känns bra att åka hem igen. Jag saknar mina vänner, jobbet och rutiner. Jag har så många roliga nya projekt som jag ska sätta tänderna i. Längtar tills jag får dela med mig av nyheterna till er – inom en månad får ni veta vad jag har kikaren.

Något som jag däremot inte är klar med är värmen, den hade gärna fått haka på i ett släptåg till Sverige. Jag har följt alla vänners instagramposter när de plogat sig fram genom den rådande snöstormen. Men ni vet väl vad man säger – en helvetes vinter brukar mynna ut i en pangsommar. Så vi håller tummarna för det.

Jag har förberett inlägg till er nu när jag sitter på planet <3  Så kika in här efter lunch igen!

Drog på mig min favoritklänning från Solace London när klockan slog middag. Så här glad blir man när Lorpan vill ta en outfitbild innan vi stack iväg till restaurangen.

Balans har alltid varit en av mina starkare sidor.

Nu kastar vi oss tillbaka några dagar till den dagen vi åt lunch på Nomade. Helt klart ett av Tulums finaste och bästa hotell som ligger dörr i dörr med Be Tulum som delar etta platsen. Det är så bohemlyxigt det kan bli. Väldigt avskalat, men ändå så chict. Antagligen också Tulum mest miljömedvetna hotell – enligt Fornis Tulum Guide. Lorpan var kittas i Nikben från topp till tå.

När naturen blir en del av inredningen.

På lunchrestaurangen sitter man på kuddar direkt i sanden så man kan gosa ner fötterna i den lena sanden med havet som kuliss.

Önskar jag kunde teleportera ljudet till er. De spelade någon flummig yoga techno musik som liksom blev pricken över i:et. Typ plingande meditationsljus med tempo och bas.

Jag beställde in en grillad tonfisk. Den var ruggigt god, perfekt grillad men det var inte sekunderna på grillen som gjorde rätten utan enligt mig det mest avgörande – såsen, haha. Getostkräm, wasabisoyakräm och sedan det syrliga från limeklyftan. Dra mig baklänges vad gott det var tillsammans.

<3

Sedan började vi traska tillbaka längst stranden. Nomade ligger längst bort så det är nog iallafall en halvtimmespromenad tillbaka till Tata som vi bodde på då.

Det var inte bara vi som var såsiga efter en heldag i solen.

Ville plocka med mig den här sötjäveln hem. Han kunde knappt hålla ögonen öppna. Markus  älskar hundar mer än mycket och är besatt av Takis Dog Shelter. Han tar hand och räddar hundar i Grekland. Så varje morgon brukar Markus väcka mig med en ny värmande film från hans shelter.

Sedan avslutade vi hela promenaden med min nya favoritdrink: mezcal mule. Mezcal är tillverkat av arter i agavesläktet som råvara. Och kommer just då från Mexico och smakar lite rökigt.